avatar
Ledare

Justitieminister Johansson och rasismen – en fars i tre akter

Justitieminister Morgan Johansson (S). Först anklagar han motståndarna för främlingsfientlighet, sedan tar han deras förslag som sitt eget, och slutligen försöker han sopa igen spåren. Foto: Fredrik Sandberg, TT.
Justitieminister Morgan Johansson (S). Först anklagar han motståndarna för främlingsfientlighet, sedan tar han deras förslag som sitt eget, och slutligen försöker han sopa igen spåren. Foto: Fredrik Sandberg, TT.
Justitieminister Morgan Johansson (S). Först anklagar han motståndarna för främlingsfientlighet, sedan tar han deras förslag som sitt eget, och slutligen försöker han sopa igen spåren. Foto: Fredrik Sandberg, TT.
Justitieminister Morgan Johansson (S). Först anklagar han motståndarna för främlingsfientlighet, sedan tar han deras förslag som sitt eget, och slutligen försöker han sopa igen spåren. Foto: Fredrik Sandberg, TT.

Språktest för medborgarskap. Det föreslår regeringens utredare, på beställning av justitieminister Morgan Johansson. Men när samma förslag tidigare har kommit från borgerligheten, har Morgan Johansson kallat det främlingsfientligt. Kappvänderiet vill han inte låtsas om. Djupt ohederligt, menar Bulletins politiska chefredaktör Alice Teodorescu Måwe.

16 jan 2021 05:00

Språktest för medborgarskap. Det föreslår regeringens utredare, på beställning av justitieminister Morgan Johansson. Men när samma förslag tidigare har kommit från borgerligheten, har Morgan Johansson kallat det främlingsfientligt. Kappvänderiet vill han inte låtsas om. Djupt ohederligt, menar Bulletins politiska chefredaktör Alice Teodorescu Måwe.

”I ett samhälle finns både rättigheter och skyldigheter. Grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället är avgörande för integrationen.” Orden kunde ha varit – och var mer eller mindre – folkpartiledaren Lars Leijonborgs anno 2002. Numera är de justitieminister Morgan Johanssons (S) (Twitter 13/1). 

Men så har det inte alltid varit. Johansson har en blogg som heter ”Morgan Johansson - Frihet och jämlikhet” där han av och till, mellan åren 2007-2015, dryftade sina ståndpunkter om aktuell politik. Torsdagen den 7 februari år 2008 gjorde Johansson ett inlägg som han döpte till ”Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet”. Det handlade om hur den dåvarande moderatledda regeringen avsåg att skärpa kraven för asylsökande som önskade ta partner och barn till Sverige. 

Johansson konstaterade: 

”Pressad av låga opinionssiffror, ser Reinfeldt ingen annan utväg än att spela det främlingsfientliga kortet, med förhoppning om att han ska kunna göra om Leijonborgs tvivelaktiga bedrift från 2002.

Då tjänade förslaget om språkkrav för medborgarskap som en magnet för främlingsfientliga väljare till folkpartiet, och nu tror kanske Reinfeldt att detta nya förslag ska fungera på samma sätt för moderaterna.

Det är bedrövligt i sin utstuderade ömklighet, men så typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna - bara man vinner val.” 

Morgan Johansson fortsatte: 

”Signalen är tydlig: detta förslag blir ett av regeringens stora slagnummer framöver, och sttrategin [sic!] är att ta röster från Sverigedemokraterna genom att spela på deras planhalva.

Illa, men på sätt och vis har också vi socialdemokrater skuld i att Reinfeldt lockas att göra så. Om vi skött våra kort rätt under vår regeringstid, så hade vi tagit itu med segregeringsproblemen på ett grundläggande sätt genom att prioritera sysselsättningsfrågan, istället för att dutta med projektpengar till utsatta områden.

Vi skulle aldrig tillåtit vissa kommuner som Täby, Danderyd, Vellinge och Lomma att smita undan sitt ansvar, och överlåta flyktingmottagandet till kommuner som Botkyrka, Södertälje och Malmö. Vi skulle ha krävt att den som fått asyl också ska hålla sig i mottagningskommunen under introduktionstiden, och vi skulle aldrig tillåtit eget-boende-systemet, som bara förstärker segregeringen. Och vi skulle naturligtvis aldrig låtit miljöpartiet 2005 pressa fram en amnestiliknande lagstiftning, som i praktiken innebar att man under en tid inte behövde ha asylskäl för att få permanent uppehållstillstånd.

Bara det sistnämna [sic!] är sannolikt skälet till varför hälften av alla irakier som sökt sig till Europa förra året, valt att ansöka om asyl i Sverige. Jag var själv i Irak i våras, och lagen om ny ansökning (lex Peter Eriksson!) som öppnade upp för helt godtycklig asylprövning var allmänt känd. Det visar hur viktigt det är att hålla på grundprincipen: om du har asylskäl, ska du få stanna i Sverige, få ett bra mottagande och få ta hit din kärnfamilj. Men om du inte har asylskäl, ska du återvända hem.

När man slarvar med sånt, skapas en grogrund för populistiska utspel, och det är det Reinfeldt försöker utnyttja genom att ställa svenskar mot invandrare. Signalen är: ‘du ska inte tro att du kan komma hit och leva på bidrag’. Han pratar om trångboddhet, men han är inte beredd att pressa sina partikamrater i de rikemanskommuner, som för sitt liv inte vill ha in invandrare i sina villakvarter.”

Ridå, första akten!

”Vilket hyckleri! Kan en socialdemokratisk justitieminister verkligen ägna sig åt ett så uppenbart kappvänderi?”, kanske du som läser det här tänker. Du letar därför upp Morgan Johanssons blogg och upptäcker att inlägget som du nyss har läst ett utdrag ur inte existerar på bloggen. Märkligt, eller hur?

På nätet finns en webbplats som heter Internet Archive. Där finns det ett arkiv som heter Wayback Machine som innehåller arkiverade kopior av olika webbplatser från år 1996 och framåt. I sökrutan fyller du i ”Morgan Johansson” och fram kommer bloggen. Där, under februari år 2008, hittar du inlägget med rubriken ”Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet” som mystiskt ”försvunnit” någon gång efter maj år 2020. 

Ridå, andra akten!

För att sammanfatta: Morgan Johansson nöjer sig inte enbart med att misstänkliggöra, brunsmeta och brännmärka sina politiska motståndare, för att därefter själv ändra uppfattning utan att redogöra för varför det som nyss var förkastligt plötsligt är legitimt. När han väl har ändrat uppfattning så försöker han alltså också dölja spåren efter sin åsiktsförändring. Det är ovärdigt en förtroendevald att agera på detta vis. Att vederbörande därtill är landets justitieminister gör det hela än värre.

Djupt ohederligt, men knappast särskilt förvånande. Socialdemokraterna är ett maktparti. Stefan Löfven hade inför valet för två år sedan två mål: att behålla makten och att splittra den borgerliga Alliansen. Detta då en enig allians, med stöd av SD, skulle omöjliggöra Socialdemokraternas möjlighet att återerövra makten under överskådlig tid. Behålla makten kunde han med andra ord enbart göra genom att splittra nämnda borgerliga allians, den som i sin tur en gång uppstod för att en gång för alla sätta punkt för den socialdemokratiska makthegemonin. 

Det är i ljuset av detta som de allt hätskare utfallen från socialdemokratiskt håll mot Moderaterna och Kristdemokraterna ska ses. Det är mot denna bakgrund som omsorgen som visas den svenska demokratin, av s-färgade politiker och opinionsbildare, klingar så falskt. Det som Socialdemokraterna gjort till en fråga om vem som är anständig och vem som inte är det är i realiteten inte annat än en fråga om maktstrategi.

Rasismen och främlingsfientligheten ska tas på stort allvar och kompromisslöst motarbetas kraftfullt där den förekommer. Men definitionen av rasism kan inte vara att man var före Socialdemokraterna med att föreslå en åtgärd på integrationsområdet.