Påsken 2022 kom att handla om upplopp och blasfemi. Och det uppenbarades på ett smärtsamt vis att det svensk polis besitter är ett våldsoligopol snarare än ett våldsmonopol. I särskilt utsatta områden delar de nämligen makten att utöva våld med kriminella gäng och deras svans av skadegörare.

Vi håller väl alla på och smälter helgens katastrofala fiasko för svensk integrationspolitik. En rasande mobb av ynglingar och män, men även medelålders kvinnor och barn, skapade kaos i sex städer och förorter, kränkta i namn av Allah. Stenar forslades fram, knackades till passande form på plats och regnades över numerärt underlägsna poliser. Övergivna polispiketer brann tillsammans med bilar och bussar. Våldsverkare försökte med berått mod mörda svenska poliser som fick fly för livet. Och de vann inte bara gatustriden och den religiösa kampen utan framför allt en seger över svensk grundlag.

För den dansk-svenske ledaren för partiet Stram Kurs, Rasmus Paludan, vågade sig ju till slut inte fram för att bränna några fler koranen på sin turné. Det var uppenbart att polisen inte kunde skydda varken hans liv eller demokratin.

Det har påpekats att Paludan valde att förlägga sin koranbrännarturné till just under pågående Ramadan. En särskild extratvist på kränkningen som kickade in. Men betänk å andra sidan att en grupp muslimer kravallade och försökte döda svenska poliser under kristendomens heligaste högtid. Likt terrorister var det själva samhället de angrep, och detta under påsken då Jesus dog på korset, steg ner i underjorden för att sedan på tredje dagen återuppstå. Och det är så fantastiskt och förträffligt att ingen tycks bryr sig det minsta om just den aspekten av helgens våld.

Vi verkar helt likgiltiga inför blasfemiska angrepp och uttryck eller rättare sagt – blasfemi ses som något värdefullt. Kyrkan har omfamnat Elisabeth Ohlsons Ecce Homo och andra verk på Jesustemat. De enda som blivit provocerade och har protesterat mot profaneringen av Jesus är syrianer. Men eftersom de inte upphöjts till utsatt grupp eller kastar sten så får de ingen tillmötesgående förståelse.

Förra året var Elisabeth Ohlson dock tvungen att stänga ner sin fotoutställning på kulturhuset efter att ha fejjanpostat en bild på Lars Vilks och mottagit hundratals hot och hatkommentarer.

Så man kan lugnt säga att vi redan har ett förbud mot hädelse. Muhammed och koranen är skyddade av en lag utanför lagen som upprätthålls av rädsla för muslimska grupper med ömma tår och oberäkneligt och gränslöst våldskapital.

De religiösa och kriminella har dock understöd av en stark medial supporterskara som i helgen körde igång den vanliga förklaringsmaskinen för att relativisera och fokusförflytta. Och ut kom den gamla sönderspelade valsen som passar till varje samhällsproblem: Det handlar om frustrerade förortsbor utsatta för segregation. Det är konstigt att endast och uteslutande socioekonomiska faktorer men absolut inte religion eller kultur kan tvinga män, men också kvinnor, att utöva våld.

Men huvudförklaringen till upploppen var förstås den man som varken kastade sten eller brände bilar. Paludan, påskens syndabock. En allmänt omöjlig härförare för yttrandefriheten. Etnonationalist och libertarian med frånstötande idéer och därtill avslöjandet om sexchattandet med minderåriga pojkar. Paludan har dessutom enligt många helt felaktiga motiv för att få tillåtelse att utöva sina grundlagsstadgade rättigheter. Han är bara ute efter att provocera, hetsa och skapa upplopp, och nu fick han minsann precis det han ville.

Det må så vara. Men inte desto mindre måste Paludan få bränna sin koran. Kravallerna och stödet för våldet bland muslimer visar tvärtom att rätten till blasfemi är viktigare än någonsin att skydda. Polisen tror för närvarande att gängkriminella fanns bland våldsverkarna. Men även de kan ha haft religiösa drivkrafter bakom de brutala attackerna på polisen, som de väl antog stödde hädaren och hans kränkning.

Många har på sociala medier föreslagit att koranbränning borde klassas som hatbrott och hets mot folkgrupp. Allahs mest känsliga och aggressiva anhängare måste skyddas från att behöva bedriva kravaller och upplopp. Namninsamlingar har startats, bland annat av en krönikör på Expressen, som i skrivande stund har över 30 000 underskrifter. Men varför ska vi gå de mest extrema till mötes?

Om koranbränning leder till ett sådant våld och hat betyder det bara att samhället aldrig får backa. När grundlagens rättigheter hotas av våldsbejakande extremister och mobbar, som nära nog dödade poliser, så är det sista vi ska göra att vika ner oss. Vad kommer våldsverkarna att kräva i morgon? Shariadomstolar som i England?

Mikael Yüksel, partiledare för partiet Nyans, menade i helgen att ”polisens agerande mot Paludans hatpropaganda förstärker bilden av Sverige som en fasciststat”. Försåtligt lägger han sig i formuleringen nära en massa välvilliga vänsterlutande vars igenvuxna rostiga tankebanor inte förmår skjuta skulden dit den hör hemma – hos våldsdårarna. Och kommer Nyans in riksdagen så kommer säkert vissa partier att vara mer än redo att kompromissa bort rätten att häda med mera, i byteshandel och av missriktad omtanke. Och de kommer nog att maskera denna blasfemilagstiftning genom att inkludera den i lagen om hets mot folkgrupp.

Men om Koranen eventuellt ska göras officiellt helig även i Sverige, föreslår jag med hänvisning till just nämnda hetslagstiftning att man tar och plockar bort en och annan passage. Det finns en del att välja på, och exempelvis de rader som uppmanar till mord på judar, kristna och otrogna känns inte sådär väldigt rättssäkert med tanke på en massa anhängare som tar Koranen för bokstavligen Guds ord.

Och jag antar att mordbefallningarna även krockar med värdegrunden hos dem som politiskt rättroget lade all våldsskuld på Paludan. Så om Koranen ska bli juridiskt heligförklarad så måste den väl också censureras. Alla nöjda nu?