KRÖNIKA. Sverige har så kallade utmaningar. Coronakrispaketen måste återbetalas. Vårdskulden ska betas av. Långtidsarbetslösheten ökar. Obehagligt många lever på bidrag. Brister har uppdagats inom äldreomsorgen. 

Ryggmärgsreflexen för vänstern är att man kan trolla bort dessa problem med en skattehöjning. De generösa stöden under coronatiden kan dessutom ha blivit sköna argument. Såklart det finns pengar om företagen har kunnat få miljarder, liksom. 

Vi kan därmed vänta oss en stormvåg av skattehöjarförslag framöver. Socialdemokraterna kongress i höst lär bli illröd. Många vill vänsterut, säkert efter en stunds plågsamt samarbete med högerpartier i Januariöverenskommelsen. Att en rödgrön regering slopade värnskatten fick de rödaste att gnissla tänder. Nu ska det bli ordning igen! Höj skatten. För de rika. 

Häromdagen skrev representanter för LO att det behövs en ”rättviseskatt på inkomster över en miljon”. Språket var klassiskt vänster. ”Vi behöver ett skattesystem som gynnar vanligt folk i stället för eliten” (DN 7/5).

”Klart Djursholm kan betala rättviseskatt”, spann Aftonbladets Jonna Sima och stöttade LO:s förslag. Hon lyfte att försäljningen av Ferrari och Porsche ökat under pandemin och att rika träffades på en dyr klubb (10/5). 

Finansminister Magdalena Andersson (S) aviserade i februari att ”kapital måste beskattas mer” (SvD 13/2). Daniel Färm från Aktuellt i Politiken välkomnade hennes utspel om att ”de rikaste kommer att behöva betala mer i skatt”. Han påpekade att ”kapitalkoncentrationen hos en liten ekonomisk elit accelererat” (17/2).

”Rika måste börja betala skatt igen”, skrev också Martin Klepke på Arbetet i höstas (26/10). Tankesmedjan Katalys menade i mars att ”Socialdemokraterna har en skyldighet att investera oss ur krisen” (G-P 5/3) och Reformisterna har krävt ”höjd skatt för dem som tjänar mest”.

Det är glasklart vartåt det barkar. 

Tyvärr kan detta få svåra konsekvenser. Det är nämligen inte så enkelt som att gräva lite i några rikas fickor och därmed få cash till välfärd. Kanske skulle det hjälpa en liten stund – men inte på sikt. Kanske skulle det även ge de röda fler röster – men inte hjälpa Sverige för framtiden.

Den som krossar spargrisen och tar mynten lär nämligen bli besviken nästa gång hen vill ha pengar. 

Ekonomier är dynamiska. Människor motiveras till arbete om de får incitament, som att få behålla sin lön. Om skattmasen tar mer däremot dämpas viljan, vilket gör att det blir mindre till välfärd i slutänden. 

LO konstaterade i sin artikel att skattekvoten minskat med 7 procentenheter sedan 1990 – ”vilket innebär cirka 350 miljarder kronor i lägre skatteintäkter.” Men under de senaste tjugo åren har skattetrycket i Sverige minskat från drygt 48 till 43 procent av BNP samtidigt som skatteintäkterna ökat med över 500 miljarder enligt Svenskt näringsliv (29/3). 

Sänkt skattetryck kan definitivt göra att det kommer in mer i skatt, och höjd skatt kan göra att det kommer in mindre. Hur konstigt det än kan låta. 

Sverige har redan ett väldigt högt skattetryck ­– och ligger fyra procentenheter över snittet i EU och nio procentenheter över genomsnittet i OECD. Mäktar vi mer? Och är det verkligen respektfullt mot folk att kräva mer av deras inkomst? Nej.

De skattehöjarförslag som kommer nu känns desperata. Omfattande migration och pandemi har skapat problem och höjda skatter blir den lates lösning.

Dessutom passar det där med att höja skatten för dem som kör Ferrari gött i magen på den avundsjuka, giriga vänsterfalangen. 

Som liberal vill jag hellre säga ”heja dig” till den som jobbat och sparat sig rik. Framgång ser jag som inspiration snarare än provokation. Jag vet också att det gynnar alla ­– både låg- och höginkomsttagare, friska och sjuka – om fler startar företag eller jobbar häcken av sig för att ha råd med en Porsche.

Sänk skatten nu! Wroooooom.  

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.