Det har, glädjande nog, uppstått en kritisk debatt om det tal som Socialdemokraternas kommunstyrelseordförande i Göteborg, Jonas Attenius, höll i Slottskogen inför tusentals muslimer som firade sin offerhögtid Eid al-Adha.

Kritiken har riktats mot att Jonas Attenius där, till publikens jubel, lovade bojkott av Israel. Han - och hans parti - spelar därmed på samma politiskt gynnsamma antisemitiska strängar som de noterat att Vänsterpartiet rönt framgångar på.

Men kritiken bör göras ännu mer specifik. Vet Jonas Attenius ens vilka han talar inför, vilka människorna som jublar åt honom är, och vilka värderingar de har? För det ter sig nämligen som skilda världar. Jonas Attenius, en vanlig svensk, med socialdemokratisk bakgrund och socialdemokratiska värderingar, och dessa församlade ”nysvenskar”, som också har värderingar, även om deras värderingar sällan granskas.

När jag publicerade en kritisk text om Attenius tal i en Facebook-tråd, dök en kvinna upp och hävdade att jag hade fel, när jag skrev att där inte fanns några kvinnor. Hon hade rätt. Jag hade fel, eftersom det fanns kvinnor, de satt separerade längst längst bak. Hon var själv en av dem, påpekade hon, och skrev att de ville ha den separationen:

”ja men vi vill ha det så och ingen av oss klagar Kvinnan i Islam har rätt till att bli försörjd vilket inte är en rättighet i den västerländska världen där kvinnan måste bidra med försörjning och hinna med barn och hushåll. Så frågan är egentligen vem som är förtryckt om det är det du vill få fram. Vi är inte förtryckta vi är bossar och har massa rättigheter, ex om vi jobbar eller är miljonärer så har mannen ej rätt att kräva ett öre av henne”

Jag påpekade att skäggfarbröderna som tydligt syntes i samlingen med färgat skägg, som därmed visar att de varit Mecka och kastat sten på Satan, av allt att döma är salafister, de tror på Profeten Muhammeds Medinakalifat som drömsamhälle. De var som hennes familj, sa hon. Skulle de då acceptera om hon hånglade med en tjej utanför moskén, undrade jag? Skulle de tolerera (utan att samtycka) om hon kände för smäda islam? Alltså, skulle de reagera på samma sätt som en vanlig svensk skulle reagera? På det fick jag först inget svar, men när jag pressade kom motfrågan:

”jag ska svara dig när du svarat mig: Är det ok om jag bränner Davidstjärnan och Talmud och smädar sionister och säger free Palestine from the river to the sea?”

Jag svarade:

”Javisst, här i Sverige får man säga vad man vill. Det är själva poängen. Vill du säga, eller röja, att du hatar judar är det helt okej. Jag är helt emot alla former av lagar om hets mot folkgrupp. I demokratier krigar vi med just ord, inte med våld.”

Därefter svarade hon att hon blev upprörd och ledsen när koranen brändes, men hon och andra muslimer brydde sig inte. En inställning jag gav henne cred för, helt förenlig med svensk demokrati. Men det jag ville utröna var om hon delade salafisternas dröm om att se en värld styrd av islam, ett globalt kalifat, där land efter land läggs under islam.

Jag har personligen pratat med sådana som önskar se Sverige bli en muslimsk stat men eftersom de nu inte har makt att göra Sverige till någon sådan stat så läggs inte någon energi alls på den saken (den kanaliseras mer mot den muslimska världen). Men när islam får makt förändras denna inställning och blir då mer konfrontativt imperialistisk. Det finns det empiriska exempel på. Finns det många sådana människor i ett land som Sverige är det därför ett problem, och inget som politiker på något sätt bör legitimera genom att hålla populistiska tal framför dem. Så jag fortsatte fråga om hur hon, oavsett hur hon såg på dagens Sverige, såg på den muslimska samhällssynen?

Hon konstaterade att ingen ville se sharia i Sverige, utan att man följer svensk lag. Men hennes syn på det utopiska drömsamhället sade hon något om först efter att jag tjatat. Svaret blev då undanglidande:

”det finns inget Kalifat. Så då har jag inget att jämföra med. Ottmanska riket var underbart har jag hört både från muslimer och icke muslimer. Skulle inte ha ngt emot att uppleva det.”

Det var meningslöst att få ur henne synen på Profeten Muhammeds kalifat, så jag gick vidare och drog slutsatser utifrån de frågor hon hade ignorerat:

”Jag tar notis om att du undviker att besvara mina faktiska frågor, vilket gör slutsatsen rimlig att dina skäggkompisar i Slottskogen inte skulle tolerera om du var homosexuell och hånglade med en tjej framför moskén. Kanske skulle de till och med bli arga om du tog av din hijab vid fel tillfälle? Kanske skulle du själv också bli arg om någon yngre kvinna gjorde det?

Att salafister i Sverige drömmer om en islamisk stat är ingen hemlighet. Sen fattar de att Sverige fortfarande är för svenskt för att det ska vara verkligt.

Men okej - du har en önskan att återvända till Palestina. Vad för slags Palestina vill du ha i så fall? Ett islamiskt Palestina? Eller ett Palestina som är en sekulär liberal demokrati för individualister?”

Även det svaret uteblev. Istället spammades mina trådar med antisemitiska memes om judars ondska.

Detta var en av de kvinnor i Slottskogen, som med stor sannolikhet representerade mångas värderingar där, som socialdemokraten Jonas Attenius valde att tala och smickra in sig för. En socialdemokratisk pamp med huvudet i det blå som missar islamiseringen till och med när den demonstrerar rakt framför näsan på honom.

Socialdemokraterna gör antingen saker som dessa utan att begripa vad de därmed faktiskt gör med Sverige. Eller så begriper de vad de gör, men gör det ändå, i förhoppning om att det ska gynna egen politisk makt. För egen vinning offrar de i så fall sitt eget land.

Oavsett vilket diskvalificerar sig Socialdemokraterna helt från att förvalta det Sverige vi älskar. Det svenska Sverige.