På måndag den 20 januari installeras Donald Trump som USA:s 47:e president. Den avgående presidenten Joe Biden höll i onsdags sitt avskedstal, där han inledningsvis lyfte fram den senaste veckans framsteg i förhandlingarna mellan Israel och Hamas. Han betonade också att Trump-administrationen hållits informerad om processen – ”för så borde det vara; amerikaner borde arbeta tillsammans.”

Men enighetsretoriken övergick snabbt i något annat. Med hänvisningar till Frihetsgudinnans symboliska betydelse och amerikanska institutioners skyddsvärde levererade Biden knappt förtäckta kritiska budskap mot sin efterträdare.

Bidens selektiva historieanvändning blev särskilt tydlig i talet om immigration. När Frihetsgudinnan invigdes 1886 talade New Yorks dåvarande Secretary of State, senator Chauncey Depew, om ett dubbelt budskap: välkomnande för den som vill bidra, men tydlig varning till dem som hotar amerikansk lag och ordning.

Biden utelämnade medvetet varningsdelen – talande för en president som rivit Trumps gränsmur för att istället verkningslöst viska ”Don’t come over” till världens migranter.

Än märkligare blev parallellerna när Biden jämförde vår tids teknikindustri med det militärindustriella komplex som president Eisenhower varnade för på 1950-talet.

Hans påstående att fri media nu står under hot eftersom teknikföretagen upphör med ”faktagranskningar” ignorerade den omfattande kritiken mot hur dessa granskningar använts för censur.

Talet blev ett ofrivilligt koncentrat av Bidens presidentskap: En man som i 50 år drömde om presidentämbetet, men som när han väl blev ”Captain America” saknade tydlig kurs. Under hans ledning har det amerikanska skeppet sargats och drivit mot ett isberg.

Det är därför knappast förvånande att amerikanska folket nu valt att återinstallera den förre kaptenen, Trump, trots dennes burdusa stil och välkända retorik. På måndag tar han över som USA:s 47:e president.

Ronie Berggren är amerikansk-politisk analytiker