Ronie Berggren skriver om hur Demokraterna försöker göra ett nytt avstamp men att en nystart ter sig svår så länge partiet fortsätter förneka verkligheten.
Demokraternas brakförluster mot Republikanerna i höstens amerikanska val har fått partiet att påbörja en omstart.
I förra veckan höll partiets högsta organ, DNC (Democratic National Committee) ett samtalsforum på Georgetown University i jakt på en ny partiordförande. Någon djupare självkritik går emellertid inte att skönja. Forumet modererades bland annat av Washington Posts liberala krönikör Jonathan Capehart, som frågade hur många av de församlade som ansåg att rasism och misogyni var en faktor i Kamala Harris valförlust mot Donald Trump? Alla på scenen och många i publiken räckte upp händerna.
Att det skulle ha varit sakfrågorna: Energipolitiken, inflationen, wokekulturen, företagsklimatet, gränspolitiken, migrationen och så vidare, behövde man med misogyni och rasism i ryggsäcken, inte lägga huvudsaklig tonvikt vid.
I lördags den 1 februari, valde Demokraterna också Ken Martin från Minnesota till ny ordförande, att efterträda avgående ordförande Jaime Harrison. Sommaren 2020 höjde Ken Martin rösten för att åtala Donald Trump för landsförräderi. I lördagens segertal, där han vann mot ett antal konkurrerande demokrater om ordförandeposten, sa han:
”The fight is for our values. The fight is for working people. The fight right now is against Donald Trump and the billionaires who bought this country.”
Att Demokraterna blivit ett parti för en miljard-rik vänsterelit och att amerikanska arbetare i allt högre utsträckning gått till Republikanerna av specifika orsaker, tycktes ignoreras.
Att Demokraternas hyperboliska retorik om Trump som ett hot mot demokratin, om Republikanerna som ett part som hatar alla former av minoriteter, var en retorik som inte gick hem hos väljarna i valet – tycks heller inte ha gått in i Demokraterna, som verkar vilja fortsätta på samma inslagna, och icke-fungerande väg som de kört under Trumps alla tio år i det yttersta rampljuset.
En opinionsundersökning av Quinnipiac University survey förra veckan, visade också att bara 37 procent av de amerikanska väljarna har en positiv syn på Demokraterna, mot 57 procent som har en negativ syn. En uppförsbacke Demokraterna med sitt val av ordförande inte ser ut att kunna bryta i närtid.
Inte för att de nyss förlorade, utan för att de fortfarande förnekar verkligheten.
