En månad har gått sedan presidentvalet den 5 november, där Donald Trump gjorde sin historiska comeback och (förutom Groover Cleveland på 1890-talet) blev den ende amerikanske presidenten att återvända till Vita huset efter ett förlorat val.

Det var en comeback i triumf. Han överlevde ett attentat, ett mordförsök och en långt gången mordplan initierad av Iran. Alla rättegångar – som Demokraterna hade riggat mot honom genom att med mikroskop försöka hitta spår av brott och sedan bända lagar för att döma Trump för saker som ingen i normala fall döms för – föll platt när han väl vann.

Trumps glädjedans, som han visar upp vid vartenda kampanjmöte, där han viftar lite försiktigt med händerna ackompanjerad av Village Peoples klassiker ”Y.M.C.A”, har trendat; Hans barnbarn Kai Trump har slagit stort i sociala medier när hon gjort dansen, kändisar i sportvärlden gör den – från fotbollsspelaren Christian Pulisic till stjärnan i amerikansk fotboll, Nick Bosa. Att digga Trump är inte längre fånigt eller avskyvärd – utan coolt.

Nu kan folk nästan överallt i USA bära samma MAGA-keps som förr inbjöd till misshandel (exempel 1, exempel 2, exempel 3, exempel 4). För att inte tala om den nationella mediahetsen 2019 mot den då blott 16-åriga katolske pojken Nicholas Sandmann, som med sina skolkompisar hade varit på en pro-life-kampanj i Washington D.C där han bar en MAGA-keps när en indiansk aktivist konfronterade honom och media felaktigt utmålade pojken som rasist. Senare skulle den unge mannen framgångsrikt stämma en del av USA:s största tidningar.

Idag känns den eran helt förgången. Till och med media har börjat kovända. Nu är det coolt att vara MAGA. Trump vann på alla sätt. Han vann för att han visade klassisk amerikansk fighting-anda, när han bokstavligen ropade, ”Fight, fight, fight!”, efter att bara sekunderna innan ha blivit skjuten i huvudet.

Men han vann också för att Demokraterna lagt ett förtryckande täcke över det amerikanska folket: ett bokstavligt förtryck genom de demokratiska delstaternas hårda lockdowns under coronan; ett frihetligt förtryck där vanliga amerikaner plötsligt skulle behöva skämmas om de inte kunde ”köna” personer rätt, inte bara i förhållande till hon och han, utan they/them om de ansåg sig ha multipla personligheter.

Demokraterna skapade ett USA där regleringar rättfärdigade av klimatet eller ”arbetsrätt” begränsade amerikaners klassiska frihet – friheten att arbeta för att på egna villkor bygga sina eget liv, och friheten till entreprenörskap, där målet för det egna arbetet bara begränsas av den egna fantasiförmågan.

Med Trumps seger lyftes detta täcke. Det upplevs påtagligt, även så här mer än en månad innan Trump tillträder. Därför råder i USA nu positiva stämningar och stora förväntningar på vad Trump ska kunna åstadkomma när han väl tillträder. Sådana förväntningar fanns även när demokraten Barack Obama vann 2008. Men han var ett oskrivet kort, som senare skulle visa sig inte kunna leverera. Trump är en öppen bok, där alla redan vet vad han kan göra. Han är handlingskraftig på det klassiska sätt som hyllas i amerikansk historia och kultur.

Alla amerikaner vill se ”America Great Again” – och om någon verkligen kan uppnå det, så är det i amerikaners tycke Donald Trump. Han behöver inte längre bevisa något för det amerikanska folket, han har redan gjort det med råge, på ett sätt ingen annan president i modern tid har gjort. Det är därför otaliga demokrater har anslutit sig till honom. Det är också därför som entusiasmen och förväntningarna hos det amerikanska folket är så stora – Trump kan faktiskt komma att lyckas.

Inget av detta reflekteras emellertid i svensk media. Här har sedan Trumps seger begravningsstämning rått inom all etablerad media. Att svensk media avskyr Republikanerna är ingen nyhet. Jag gjorde nyligen en genomgång med 50 exempel under de senast 25 åren.

Men den 5 november fick svensk media en ny chans att bättra sig efter agerandet under Trumps första mandatperiod. Men de valde att göra raka motsatsen – svensk media har valt att vara usla igen. Men Trump har inte gått att begrava, och risken finns nu att media – med en rapportering som helt enkelt inte reflekterar verkligheten – snarare gräver sin egen grav.

I så fall vann Trump inte bara presidentvalet i USA – utan även kampen mot ”Fake News Media” här i Sverige.