I större delen av mänsklighetens historia har denna historia varit imperialismens historia. Gigantiska monsterstater har kämpat med varandra, och trampat ned allt som kommit i deras väg. Men efter Andra världskriget så ersattes denna ordning av den västerländska, där konflikter (mestadels) löses genom att man pratar med varandra. Nu försöker imperierna slå tillbaka.
Väst måste förstå att Ukraina och Israel står på frontlinjen mot den historiska imperialismen
Inte sedan Andra världskriget har väst varit lika präglat av krig på sin egen hemmaplan som nu. I Ukraina befinner sig et frihetsälskande folk i kamp mot Rysslands invaderande imperiemaskineri, vars startmotor var Vladimir Putins länge närda fantasier om att återupprätta det ryska imperiet.
I Israel kämpar Mellanösterns enda demokrati för sin överlevnad mot fiender med maktcenter i Iran, och som den 7 oktober förra året utförde det värsta terrordådet mot judar sedan Andra världskriget. Hamas, Hizbollah, huthierna och Iran slår mot Israel från alla väderstreck.
Samtidigt är västvärlden splittrad. Europa sluter helt upp bakom Ukraina, men kräver att Israel ska acceptera vapenvila. I USA stöder Demokraterna såväl Israel som Ukraina, men sätter koppel på båda parter – koppel som gör att krigen istället för att vinnas, dras ut i oändlig lågintensiv krigföring med stora mängder döda som följd. Republikanerna stöder Israel helhjärtat men anser att Ukraina är Europas snarare än USA:s angelägenhet.
Av Ukraina och Israel klarar sig Israel bäst. Iran har inte samma styrka som Ryssland, och Israel är högteknologiskt militariserat på ett sätt Ukraina inte kommer i närheten av. Israel kan kriga även väst förutan, Ukraina kan inte det. Denna skillnad bör noteras, men är i detta sammanhang sekundärt.
Det väst måste inse är nämligen att såväl Ukraina som Israel utgör frontlinjer i samma kamp: i försvaret mot den militanta antivästliga imperialismen. Ryssland drömmer om slutet på västerländsk hegemoni och önskar en värld där Ryssland kan projicera styrka på samma sätt som under Sovjet- eller tsarimperiets dagar. Invasionen av Ukraina handlar inte bara om att erövra ukrainsk mark utan om att utmana den västerländska ordningen.
Iran och dess proxyrörelser – och även otaliga radikala sunnirörelser i Mellanöstern – drömmer inte om två stater för palestinier respektive judar, utan om staten Israels förintelse. De önskar en värld där islams historiska herrefolksvälde – som punkterades av väst i Första världskriget – kan återupprättas. Terrorattackerna mot Israel handlar inte om gränsdragningar på Västbanken utan om att utmana västvärldens dominans och ytterst de västerländska värderingar som går i stäv med de islamiska gudslagarna.
Ju snabbare Europa och USA inser detta desto bättre för hela den västerländska världsordningen.
Väst är starkare än såväl Ryssland som militant islam i alla dess former. En direkt kraftmätning kan inte vinnas av icke-västliga aktörer. Åtminstone inte om väst är enat och målmedvetet. Problemet för dagens västvärld är dock att det råder oenighet och att målmedvetenhet saknas eftersom alltför få västerländska ledare har målen klara framför sig.
Men om insikten bara sjunker in om att väst utsätts för attacker på två fronter, en ukrainsk och en israelisk, då blir målet tydligt: väst måste vinna. Ukraina måste besegra Ryssland och Israel måste besegra Iran.
För att det ska ske måste väst stödja Ukraina och Israel. Inte slösaktigt eller oaktsamt, men däremot oreserverat utifrån målsättningen. Bara så kan väst – alltså vi – segra. Europa och USA kan därtill uppnå denna seger med relativt små kostnader. Vi behöver inte skicka egna soldater, utan blott bistå med pengar och materiel. Det är en mycket liten uppoffring för att värna den västerländska världsordningen från de största militära attacker som denna världsordning – den världsordning som unikt står upp för individuell frihet – har utsatts för sedan Andra världskriget.
Så låt oss komma till insikt och ställa oss tillsammans med Ukraina och Israel där på frontlinjen, och dra en tydlig linje i sanden mot den historiska imperialism som bedömde att tiden nu var inne för att bryta ned väst. Låt oss gemensamt skicka dem ett tydligt budskap: ”Glöm det!”
Väst är bäst. Och väst är starkast.
