Per-Ola som ätit gröt till frukost i sisådär 35 år förklarar skillnaden mellan människor och folk. Människor är intressanta och folk rör sig i flock och åker ofta med husvagn. Per-Ola kommer ut som omvänd disneyvegan, och avslöjar att han av etiska skäl inte äter kyckling trots att han är mer blödig än Rickard som förklarar att man han äter kyckling av samma anledning som andra med stort miljöintresse åker bensinslukande bil.

Rickard hatar havregrynsgröt. Diskussionen mellan de båda slutar i en omröstning som Per-Ola förlorar. Vi fortsätter med disneyfieringen och konstaterar att vi har mer empati med större djur än med mindre sådana. Små djur slår vi ihjäl lite som vi vill, men ingen skulle acceptera att vi har ihjäl kossor som råttor, eller kyckling för den delen genom att knäcka ryggraden.

Dessutom sågar vi Kronfågels reklamkampanj som rakt igenom var fel och dålig. Den byggde på att äta kyckling var bra och äta kossor var dåligt för klimatet. Samtidigt förklarar vi att vi inte räddar jorden genom att sluta äta kött. Detta oavsett vad dåliga journalister med stor räckvidd hävdar eftersom de inte läser eller förstår ämnet.

I själva verket är jord- och skogsbruk i det närmaste en netto noll källa till utsläpp. Ingen annan industri klarar det. I själva verket är nettoutsläppet från jord- och skogsbruket ungefär lika stort som avskogningen för att odla kokain är – varje år.

Slutsatsen är att diskutera jord- och skogsbruk i kontexten att rädda klimatet är trams. Axdorff förklarar att folkbildning gör skillnad och att han ensam utan medel men med kunskap fick Kronfågel att avbryta den största kampanj de kört med hjälp av fakta i stället för strejk. Stanna i skolan.

Vi får även till oss en beskrivning av Per-Ola som förklarar vad som händer när inresta vitmakt-människor på Kiviks marknad ger sig på den lokala bögen, om när han blev torkad i munnen med hushållspapper samt när han fick en koloskopi med en rollator.

Ät kor och lyssna!