KRÖNIKA. Omkring 100 miljoner kronor. Så mycket pengar gissade David Lagercrantz att han fått ihop genom sina Millennium-böcker. Han avslöjade summan i SVT:s program ”Stjärnorna på slottet”. Men till Aftonbladet säger han att han ångrar att han berättade om den specifika summan.

”Det där var så jävla korkat, det är min idiotiska transparens hela tiden”, säger han. ”Det hade säkert med vinet att göra och jag ångrar det helt förfärligt nu” (15/1).

Varför då???

Fler borde ställa sig upp och tala om vad de tjänar. Om de slitit med jobb i stället för att maratonkolla serier borde de kunna skryta med det.

Den fjantiga Jantelagen som gör att vi hukar oss och ber om ursäkt för våra framgångar är osund.

Jämlikhetstanken – som tyvärr är så dominant i Sverige – hämmar dessutom driftiga människor. Progressiva skatter ska utjämna orättvisor, menar vänstern. Men är det verkligen rättvist om de som har tagit risker och slitit hårt tvingas dela inkomsten med dem som skolkat och slappat? Alla ska ha samma möjligheter att sträva, men den som satt hela helgen och läste i stället för att gå på fest är inte privilegierad. Hen har inte haft tur.

Okej, jag vet att vissa arbetar många timmar i stressiga roller utan att bli rika. Men i transparenta Sverige finns information om löneläget i olika branscher. Man tvingas inte till att bli tidningsbud som måste gå upp snortidigt och jobba i snöstorm. Även om jag kan tycka att vårdpersonalen har för låg lön är det ingen hemlighet för den som väljer den karriären.

Vill man bli rik kanske man ska välja bort hemtjänsten och plugga till programmerare? Det är ingen värdering av det viktiga arbetet som görs i omsorgen. Utan bara ett faktum.

Den som valde en lukrativ bransch och la in det som krävdes har ingen skyldighet att dela med sig till den som gjorde andra val och nu är avundsjuk.

Men det är sååååå kontroversiellt att prata om eget ansvar i Sverige. Vilket är oerhört sorgligt, för jag tror att det i sig stoppar människor från att växa. Diamanter formas under press.

Om fler slutade hyscha om sina intäkter skulle det lyfta hela landet, människa för människa.

När de som belönas monetärt för sina ansträngningar törs skylta med sin framgång kan de nämligen bli inspirationskällor för unga som trevar sig fram mellan alternativa karriärvägar. De kan bli förebilder för ungdomar som väljer mellan att bli ingenjörer eller sälja knark. Mellan att få hög lön om några år och att få kronor i fickan nu på en gång.

Vänstern förklarar ofta kriminalitet med fattigdom, men det är inte så simpelt. Det kan helt enkelt vara att barn i utanförskap saknar någon att kopiera.

Jag är själv uppvuxen i en arbetarfamilj. När jag växte upp hade jag ingen susning om vad en jurist eller ingenjör fick den 25:e. Inte heller kände jag till att långa timmar i bibblan kunde ge en långt högre lön än vad min pappa tjänade som lastbilschaufför.

Pengar var tack och lov aldrig min drivkraft, för jag drevs till universitetet av lust. Men jag tror att andra kunde ha lockats till studier eller företagande om de hade fått höra hur mycket man kan få på lönekontot om man lägger manken till.

Ju fler vuxna som berättar om att de tjänar storkovan via jobbet, desto fler kommer att lockas till att bli som dem.

Om de dessutom kan vittna om att framgången inte kommit gratis skulle det motivera. Ofta finns det ju bakom höga löner timmar med plugg. Banklån. Prestationsångest. Misslyckanden. Nätverkande. Val av rätt attityd.

Det är ju inte som att Lagercrantz har fått pengarna via någon kupp. Tvärtom. Han berättade för Aftonbladet att han jobbade ”med en klump i magen, hela tiden en katastrofkänsla”.

Miljoner njuter av hans böcker och är beredda att betala för hans jobb.

Jag unnar honom varje krona. Heja!

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman