KRÖNIKA. De röda och gröna partierna gör sitt allra bästa för att brunmåla de borgerliga. Deras mål att sitta kvar vid makten, så de överdriver friskt riskerna med att regera i samverkan med Sverigedemokraterna.

Därför blev det som julafton, eid och födelsedagskalas i ett för vänstern när SD i måndags meddelade att Jörgen Fogelklou, kommunalråd i Göteborg, får vara kvar i partiet – även om han tros ha skrivit rasistiska, antisemitiska och allmänt plumpa saker på nätet.

Räkna med att de rödgröna smäller korkar och fram till valet fyller sociala medier med ”vad var det vi sa”.

De fattar att det funkar.

Det borde oppositionen också inse.

2015 läcktes uppgifter från Flashback, och det sades att Jörgen Fogelklou sannolikt låg bakom avsändaren ”afghan”. Via denna skrevs för tio år sedan saker som: ”Juden är roten till allt ont” och ”Jag skulle gladeligen deportera varenda jävla svartskalle i dag! Sieg Heil!” Avsändaren beskrev människor som ”negrer och annat avskum”.

Vidriga uttalanden spreds alltså.

Fogelklou själv har hela tiden förnekat att han ska ha varit författaren, men till och med SD:s medlemsutskott, som i maj fick i uppdrag att göra en utredning, menade att det finns ”starka indicier”.

Säkerhetsexperter som Aftonbladet kontaktade i våras såg starka skäl för att det verkligen skulle vara han. Ordval, tidsaspekt och mejlkoppling tydde på det. Och skälen för att det i stället skulle vara en konspiration var svaga (5/5). Fogelklous tidigare chef berättade att han erkänt, och även om dennes vittnesmål kan ha att göra med en maktstrid i toppen är det värt att beakta.

Men i veckan lade SD ner utredningen mot Fogelklou, eftersom det inte kunde styrkas att det faktiskt var han som författat grovheterna på Flashback.

Nej, det kanske inte går att bevisa. Men politik är en förtroendebransch.

Att inte SD inser det är genant.

Enligt SVT meddelade partiets pressavdelning att SD inte kommer att ge några intervjuer om beslutet. Varför inte vara öppen?

Suck. Ibland känns det rentav som att partiet väljer att sabotera för sig självt, som att man vill vara kvar i den trygga rollen missnöjesparti som alltid kan skylla på någon annan och slippa ta ansvar.

Mängden brutala uttalanden från SD-håll under åren har varit oroväckande. Visst kan det finnas enstaka koko personer överallt, men de har varit så många. När partiet införde nolltolerans mot rasism 2013 var det ett steg i rätt riktning. Men hur hårt tar man på det?

I maj sa visserligen Jimmie Åkesson (SD) i Ekots lördagsintervju att ”det är väldigt otrevliga saker som har skrivits och ingen företrädare för Sverigedemokraterna blir kvar om man har skrivit så” (22/5).

Men ingen internutredning gjordes när uppgifterna om Fogelklou kom fram 2015. Och vekheten i partiledarens ställningstagande var påtaglig. ”Han hävdar att det inte är han och ingen har väl hittills kunnat bevisa att det är han. Nu får vårt medlemsutskott titta på det här igen och se om det eventuellt är några nya uppgifter som har framkommit. Men det ligger inte på mitt bord i det här läget.”

Inte på hans bord alltså.

Det är ju upp till Åkesson om han vill skrämma bort dem som ogillar rasism och antisemitism från sitt parti. Och för alla väljare som vill minska migrationen och förbättra integrationen finns det ju alternativ att gå till, så de behöver inte känna sig partipolitiskt hemlösa när SD:s förtroende skadas.

Men jag misstänker att många seriösa politiker och väljare från höger som hade hoppats på ett maktskifte är förbannade nu.

Oppositionens alla partier och politiker behöver verkligen rycka upp sig på många plan för att kunna vinna valet 2022 och utfallet hänger inte bara på en enstaka person. Men nog kan detta påverka. SD:s agerande gentemot Fogelklou kan bidra till att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern får regera vidare.

Korkarna smäller nu. Men inte hos Ulf Kristersson (M).

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman