KRÖNIKA. Om någon vecka är det val i Svenska kyrkan. Inför valet har Kommunal skickat ut brev till sina medlemmar och bett dem lägga sin röst på Socialdemokraterna.

I Stockholm fick medlemmarna mail med texten: ”Kommunal delar grundläggande värderingar och ideologi med Socialdemokraterna”. De fick även uppmaningen: ”om du är medlem i Svenska kyrkan, glöm inte att rösta i kyrkovalet. Rösta för schyssta villkor, rösta solidariskt.”

Rösta S, alltså.

Men varför ska de som betalar pengar till facket för att få hjälp med förhandlingar eller tvister med chefen bli intvingade i en partipolitisk kostym? Varför ska de behöva finansiera kampanjer för ett parti de själv inte tror på?

För LO-medlemmarna är inte automatiskt vänster längre.

I en insändare i Hallandsposten skrev ett antal LO-aktiva att de ville ”sätta stopp för de högerkonservativa krafterna som vill öka sitt inflytande” (8/9). Men i SCB:s partisympatiundersökningar tappar S stort bland LO:s medlemmar, medan SD ökar. År 2011 sympatiserade 48,5 procent med S, men den andelen ligger nu på blott 35,1 procent. Under samma tidsperiod ökade andelen SD-sympatisörer från 4,9 till 25,8 procent (SvD 23/8).

Att LO sitter så tätt ihop med S borde därmed ses som besvärande. Facket är med i Socialdemokraternas verkställande utskott, och i veckan kunde vi se ordförande Susanna Gideonsson presentera regeringens förändringar i sjukförsäkringen ihop med självaste statsministern. Dagarna efter deltag Kommunals ordförande Tobias Baudin i en annan presskonferens om välfärdssatsningar, också den med Stefan Löfven (S) på plats.

Det är en udda ordning. Tänk om Skattebetalarnas förening hade deltagit när Magdalena Andersson (S) gav oss skattesänkningar förra veckan? Eller om Svenskt Näringsliv stått bredvid Ibrahim Baylan (S) och berättat om en räddning av Cementa?

Att lobbygrupper försöker puffa på ministrar är väl naturligt, men att så öppet berätta att de fått igenom sin vilja skaver.

Särskilt om det råder oenighet inom fackets medlemskår kring vilken slags politik som landet och arbetarna mest behöver.

LO har under åren öst in medlemmarnas pengar i S. I valet 2018 skänkte man 46 miljoner kronor till valkassan och man la lika mycket på egna kampanjer för S (DI 21/10 -18).

Flera förbund har dock backat lite. Kommunal stoppade för ett par år sedan stödet om tre miljoner årligen till S. Ordförande Tobias Baudin motiverade: ”Det är ju från undersköterskan och brandmannen vi tar dem. Medlemmar säger att om de inte röstar på det partiet, varför ska då deras medlemspengar ges till dem.” ”Det är klart att vi också vägt in att det inte längre är lika stor andel som röstar på S (Aftonbladet 25/2 -19).”

Ja, när väljarströmmen stadigt går till SD, samt att även Vänsterpartiet skickar lystna blickar mot LO-kollektivet, lär det bli än knepigare att vara Socialdemokraternas BFF, Best friends forever.

Fler LO-medlemmar verkar ha förstått att man kan få bättre arbetsvillkor, högre löner och ökad jämlikhet på andra sätt. Exempelvis genom att minska utgifter för migration, hejda brottslighet som påverkar näringslivet negativt eller sänka skatter för företag, vilket ökar produktiviteten. Det är inte bara vänster som är vägen.

Till och med LO:s röda medlemmar är sannolikt missnöjda med Socialdemokraternas insats, trots de satsningar som aviserades i veckan. Ingen fackpamp tackar väl nej till extra miljarder till välfärd, men duger det? Räkna med att det grymtas om samarbetet med mittenpartierna, och det fortsatta fjäskandet för Centerpartiet.

Det är underligt att inte fler protesterar mot gällande ordning, den gamla traditionen att facket och sossarna är bästisar. Det är märkligt tyst kring att fackmedlemmarna måste lägga pengar på att heja fram en statsminister de inte stödjer. Det är konstigt hur man stillasittande accepterar att fackpamparna lånar ut sin tyngd och trovärdighet åt Löfven.

Förhoppningsvis mullrar det snart. Wrooooom.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman