Det blir knepigt för en framtida högerregering om Liberalerna kommer in i riksdagen med ett gäng ledamöter som trotsar partilinjen. Deras envisa SD-motstånd kan ställa till besvär. L-väljarna bör se upp med vilka de kryssar fram.
KRÖNIKA. I helgen har Liberalerna landsmöte. På fredag kväll diskuteras frågan om partiet ska verka för en borgerlig regering även om den kräver stöd av Sverigedemokraterna, vilket partirådet föreslog i mars.
Men få tror att det blir några bråk, eller är oroliga för att Nyamko Sabunis vägval stoppas – just nu.
Däremot kan vänsterfalangen i Liberalerna bli ett sänke på sikt om deras representanter kommer in i riksdagen. Både L och en borgerlig regering kan skadas. Om personer med tydlig beröringsskräck gentemot Sverigedemokraterna får inflytande kan de bli gruskorn i det borgerliga maskineriet. Rentav stenbumlingar framför Ulf Kristerssons fötter.
Till exempel har Helene Odenljung, tidigare Liberalernas kommunalråd i Göteborg, som ambition att bli riksdagsledamot. Hon fick i Göteborgs-Posten frågan hur hon ska tackla samarbetet med SD. Svaret blev att partiet ska få ha några tjänstemän på regeringskansliet (21/10). Vilket blott är en symbolisk fråga.
För ett par år sedan skrev hon och andra liberaler att ”Vi i Liberalerna kan aldrig ge makt åt SD” (Aftonbladet 9/1 -19). De motiverade januariöverenskommelsen med de inte ville stödja en alliansregering som fick aktivt stöd av SD.
Formuleringarna var bullriga. ”Liberalerna bör inte på några villkor medverka till en samhällsutveckling där främlingsfientliga och högerpopulistiska krafter har ett avgörande inflytande”.
Inte på några villkor alltså. Texten var ödesmättad med formuleringar som ”Det som i längden avgör liberalismens framtid är att vi är trogna våra värderingar”.
Hon har inför landsmötet skrivit en reservation i vilken hon önskar att L inte ska berätta inför valet vilka partier man ska förhandla med. ”Detta omöjliggör i praktiken för L att framstå som en del av högeroppositionen”, skrev Cwejman.
Tro inte att Odenljung kommer att vara samarbetsvillig.
Också Anna Starbrink, som i dag är gruppledare för L i Region Stockholm, kandiderar till riksdagen. Hon var mycket kritisk mot att L bröt januariöverenskommelsen. ”Jag hade hoppats att vi skulle säga tydligt nej till samarbete med SD”, sa hon till SVT (28/3).
Hon berättade för Svenska Dagbladet i somras att hon nu vill in i riksdagen för att säkra att L får så mycket inflytande som möjligt ”så att SD:s påverkan blir så liten som möjligt”. Hon insåg hur detta kunde stöka till det för partiet och skapa kontroverser. ”Men det tål partiet” (20/8).
Njaaaa. Frågan är om lilla L verkligen tål detta.
G-P:s politiska redaktör Adam Cwejman skrev häromdagen en ledare med rubriken: ”Vem vågar rösta på Liberalerna?” Han anade att många väljare kan skrämmas av att många L-distrikt toppas av Sabunikritiker (16/11).
Han har rätt i att det självklart är ett problem för L att man har tjafsig stämning i partiet och starka företrädare som inte stödjer ledningen helhjärtat. Men det är faktiskt än värre att det skadar hela det borgerliga regeringsalternativet.
Dels blir det knepigt om L åker ur riksdagen och att cirka tre procentenheter av de högerinriktade väljarnas röster går förlorade. Dels kan det bli en herrans massa liv om Kristersson ska regera med trilskande riksdagsledamöter.
De är tyvärr inte så få. Cwejman nämnde förutom Starbrink även Lina Nordquist från Uppsala, som röstade emot att lämna januariöverenskommelsen.
I riksdagen kan L även komma att ha Joar Forssell, Romina Pourmokthari, Gulan Avci samt Cecilia Rönn, som alla har varit kritiska till Sabunis linje – men även till andra sakfrågor. Tro inte att de kommer att sitta still och lyda.
Man avundas inte partiledarens position just nu. Hon må vinna på fredag, men striderna kan bara ha börjat.
För Ulf Kristersson (M) handlar det om att stå stadig och stark. Han behöver tala om att han naturligtvis inte går med på vad som helst som SD kräver. Och han måste visa att han inte låter sig skrämmas av ett trilskande L.
Och för L-väljarna handlar det om att inse värdet av att Sverige får en högerregering. Att det är viktigare än symboliska markeringar mot och överdriven oro för SD.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman
