På söndagen arrangerade paraplyorganisationen ”Bring them home now” en manifestation på Raoul Wallenbergs torg i centrala Stockholm för de över 130 judar och gästarbetare, vuxna som barn, som terrororganisationen Hamas fortfarande håller som gisslan i Gaza.

Den yngste som fortfarande är gisslan är pojken Kfir Bibas som, om han fortfarande är vid liv, fyllde ett år den 18 januari. Hans storebror Ariel var fyra år när de kidnappades.

Under de sex månader som gått sedan 7 oktober har ingen oberoende organisation getts möjlighet att besöka gisslan och kontrollera deras tillstånd.

– Man har glömt vår gisslan, säger Ann Ringart, som är en av arrangörerna bakom manifestationen.

– De mördas en efter en. Vi får vetskap om, och tar hand om lik av våra nära och kära. Det hemska är att Hamas inte bara håller våra som gisslan. De behåller döda kroppar. För de vet att det är viktigt inom judendomen, att vi vill begrava. Så vi har någonstans att sörja, säger Ann Ringart.

Vittnesmål från gisslan

I media har det börjat att dyka upp fler och fler vittnesmål från den kvinnliga gisslan som släpptes i november. Nyligen vittnade 40-åriga Amit Soussana om hur hon fick en pistol mot huvudet och sedan tvingades utföra sexuella handlingar på sin fångvaktare.

– De som orkar, framförallt kvinnorna, berättar om sexuella övergrepp. De har väldigt svårt att prata om det. De berättar om våldtäkter. Senast idag hörde ett vittne som berättade att varje gång som gisslan flyttas så kräver terroristerna att genomföra så kallade ”necessary controls”. Det innebär att de undersöker dessa kvinnor väldigt kränkande, de våldtas helt enkelt, säger Ann Ringart.

– Det tog väl ungefär tre dagar, sen var retoriken [i samhällsdebatten] helt och hållet upptagen av Gaza och det som händer där, säger Ann Ringart.

Hon poängterar att varenda förlorat civilt liv, oavsett om det är en israel eller en palestinier, är en tragedi.

– Vi värnar om alla civila men det betyder inte att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt [det är en tragedi både när oskyldiga palestinier och israeler dör], säger hon.

Det var partiledardebatt i SVT kvällen efter terrorattacken inleddes och då ställde sig samtliga partiledare bakom Israel och även dess rätt att försvara sig. Har debatten förändrats sedan dess?

– Jag tycker att den förändrats helt och hållet. Jag tycker att man fokuserar idag på antalet offer i Gaza. Det man glömmer är att 13 000 av dem är terrorister. Och det man också glömmer är att siffrorna kommer från Hamas. Det är inte en organisation vi kan lita på. Det är en terrororganisation. Det får man inte glömma.

”Otroligt ensidig”

Hur tycker du att svensk media har bevakat konflikten?

– Jag tycker att det varit otroligt ensidigt. Jag tycker inte att man var det i början. Men det är bara när sånt här uppmärksammas (halvårsdagen av Hamas terrorattack och gisslantagande, reds anm) som svensk media ger utrymme för vår röst. Men annars är det otroligt ensidigt.

Ann Ringart har själv en närstående som togs som gisslan av Hamas och som inte har släppts.

– Helvetet att leva med det här går inte att jämföra med vad [gisslan och hans familj] går igenom. Så jag vill verkligen förminska det jag känner och istället rikta mina tankar till honom och hans familj.

Hur får man slut på det som händer i Gaza nu?

– Det hela är väldigt enkelt. Om Hamas lämnar tillbaka vår gisslan och våra döda, all vår gisslan, då lägger Israel ned vapnen.

Vad kan Sverige göra?

– Sverige kan stå upp för Israel. Sverige kan tala öppet för Israel. Sverige kan visa sitt stöd för [de våra som är] gisslan.