Ledarsidornas Johan Westerholm säger till Bulletin att mordet på Salwan Momika kan visa sig ha kopplingar till främmande makt.

– Det finns ett antal aktörer som satt ett pris på hans huvud, och där finns även stats-aktörer som har kontraktsmord som en del av sin palett. Länder som har haft en fientlig inställning till den svenska yttrandefriheten, säger Westerholm.

– De vann en seger, och då måste vi ställa oss frågan: ska vi tillåta dem att vinna kriget också? Då tänker jag framförallt på Organisation of Islamic Cooperation som vi knäböjde för inför vårat Natomedlemskat, jag tänker på Iran, jag tänker på Turkiet som vi haft en undergiven attityd till.

– Ska vi fortsätta visa en undergiven attityd? Här har regeringen rätt mycket att tänka på, för det här är att visa svaghet, vi klarar inte av att skydda Salwan Momika.

– Sedan är frågan i vilken utsträckning han ville ta emot ett skydd. För de här skydden är också villkorade av polisen, och utifrån det jag förstått om Salwan Momika var han inte killen som ville sitta hemma på kammaren direkt och bara rastas en timme per dag.

En annan relevant fråga som mordet på Momika väcker är enligt Westerholm i vilken utsträckning Sverige kan sägas leva upp till sina åtaganden om att skydda dissidenter, i enighet med de standarder som satts av Helsingforskommittén och internationella PEN-klubben.

– Här hade ju (tidigare utrikesminister) Ann Linde en väldigt hög svansföring om att Sverige skulle vara ett land för dissidenter, att kunna söka skydd i. Även Jeanette Gustafsdotter förde fram det här under sin tid som kulturminister.

– Jag betvivlar inte deras personliga engagemang för att Sverige ska vara ett safe haven för dissidenter oavsett vad man tycker och tänker. Men Sverige lever inte upp till det. Nu har vi en justitieminister som är väldigt hårt profilerad i frågan i Gunnar Strömmer. Och vi lever fortfarande inte upp till det här.