Det är svårt att finna ord för det som nu har avslöjats: en man, anställd i äldreomsorgen, har under flera år våldtagit dementa kvinnor – utan att någon agerade. Det som borde vara en fristad för de mest sårbara i vårt samhälle har i stället blivit en plats där övergrepp sker i skuggorna av offentlighetens likgiltighet.

Vi måste våga se sanningen i vitögat, detta är inte ett enskilt vansinnesdåd. Det är resultatet av ett systemfel. Ett moraliskt haveri som vänstern har byggt och borgerligheten inte haft mod att riva.

Ett välfärdsmonopol utan ansvar

I Sverige har vi ett vårdsystem där kommuner, myndigheter och tjänstemän skyddar varandra – medan den enskilde lämnas ensam. Tillsynen är obefintlig. Ansvar utkrävs inte. Och när övergrepp sker i det offentligas regi möts vi av tystnad, omskrivningar och “rutinförbättringar”.

Det är ett system där brottslingar får passerkort, men där den som larmar om missförhållanden riskerar jobbet. Där vårdpersonal jobbar ensam med sköra, dementa människor – och ändå saknas insyn, kontroll och konsekvenser.

Hur kan detta ha fått ske?

Därför att vi lever i ett land där ideologi har gått före verklighet. Där trygghet reducerats till ett löfte – inte ett krav. Där ansvar utplånats av kollektiv anonymitet.

Våra äldre betalar priset för fegheten

Varför ska oskyldiga, hjälplösa människor drabbas? Därför att fega beslutsfattare hellre rekryterar fel personer än riskerar att “diskriminera”. Därför att chefer hellre duckar än agerar. Därför att svensk äldreomsorg leds av människor som hellre blundar för våld än kritiserar systemet som möjliggör det.

Det är inte konstigt att allt fler äldre svenskar tackar nej till hemtjänst. De är rädda. Och de har all rätt att vara det.

Vänstern har skapat ett system där offren göms

I decennier har vänstern sett privata aktörer som ett hot, samtidigt som övergrepp i offentliga verksamheter sopats under mattan. Det räcker nu.

Det är inte mer pengar som krävs. Det är ansvar. Det är konsekvenser. Det är systemskifte.

Vi behöver:

- Obligatoriska brottsregisterkontroller och upprepade säkerhetsgranskningar av all vårdpersonal.

- Kameror och dubbelbemanning vid all omsorg av dementa.

- Rätt till privat alternativ, där vårdgivare kan ställas till svars och bytas ut.

- Ett nationellt trygghetsombud för äldre, oberoende av kommunerna.

Man kan inte både försvara systemet och låtsas stå på offrens sida. Antingen prioriterar vi äldre människors trygghet. Eller så fortsätter vi blunda medan fler utsätts för övergrepp i offentlighetens skugga.

Sverige har svikit sina gamla. Det är dags att vi återupprättar deras rätt till trygghet. Det sker inte genom värdegrundskurser eller fler kommunala “handlingsplaner”. Det sker genom ledarskap, ansvar – och genom att säga ifrån.

Det räcker NU!

Lars Ört