Fem av landets sämsta grundskolor drivs i dagsläget av Göteborgs stad, det trots att så mycket som en fjärdedel av stadens totala budget (ca 11 miljarder) läggs på just utbildningsnämnderna.

Det är därför skandalöst att de rödgröna går ut med att de vill lägga ner små, välfungerande skolor. Det slår hårt mot de barn som redan kämpar med koncentration eller socialt samspel. Mindre skolor och särskilda undervisningsgrupper är en investering i både trygghet och kunskap. Samtidigt prioriterar de rödgröna hellre miljardprojekt som en cykelbro för miljardbelopp, än att använda skattepengarna på något så grundläggande som att våra barn ska få en fungerande skola.

Under flera år har Göteborgs skolpolitik styrts av en idé: alla barn ska inkluderas i samma klassrum, oavsett behov. Det låter vackert i teorin, men i praktiken har det blivit ett misslyckande. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som autism, ADHD eller liknande diagnoser - klarar ofta inte den stora, stökiga skolmiljön. Många blir hemmasittare, utan undervisning och utan gemenskap.

Göteborgs skolor ska vara trygga och ge verkliga kunskaper. Därför föreslår vi att staden bygger ut antalet SU 2-skolor (särskilda undervisningsgrupper för elever med omfattande stödbehov) i alla stadsdelar. Barn med NPF-diagnoser behöver mindre grupper, hög personaltäthet och lärare med specialpedagogisk kompetens. De ska inte behöva pressas in i en miljö där de inte kan fungera.

De SU 2-verksamheter som redan finns visar tydligt att det fungerar. Personal berättar om barn som tidigare vägrat gå till skolan, men som nu deltar varje dag. När barn får en lugn miljö, tydlig struktur och undervisning på sina egna villkor växer de, lär sig och mår bättre.

Vi måste också skilja på elever som inte klarar den vanliga skolmiljön på grund av sina behov - och de som medvetet förstör, hotar eller vägrar följa skolans regler. De senare ska givetvis inte vara kvar i ordinarie klassrum, utan placeras i akutskolor eller pliktskolor där de kan få tydliga ramar och längre skoldagar. Lika viktigt som att ge stöd till den som behöver det, är att återupprätta tryggheten och disciplinen i hela skolväsendet.

Det är inte bara barn med NPF som behöver stöd. Vi måste också se de elever som varje dag kämpar med språkstörningar, dyslexi eller andra inlärningssvårigheter. När undervisningstakten är för hög och stödet för svagt riskerar dessa elever att halka efter redan i lågstadiet - och aldrig komma i kapp. En skola som på riktigt tar hänsyn till olikheter måste ge varje barn möjlighet att lyckas utifrån sina förutsättningar.

Alla barn som vill lära sig, som har drömmar och ambitioner, ska få studiero nog att lyckas. Skolan ska vara en plats där kunskap, inte stök, får styra. Varje elev som vill något med sitt liv ska känna att Göteborgs skolor ger dem den chansen - oavsett bakgrund eller behov. Trygghet och arbetsro är inte lyx, det är en förutsättning för framtidstro.

Det handlar inte om att sortera bort barn, utan om att ge dem rätt förutsättningar för att lyckas. Samtidigt skapar det lugnare klassrum och bättre arbetsro för alla andra elever. Det är verklig rättvisa och likvärdighet, inte ideologisk symbolpolitik.

Barn med omfattande stödbehov ska få rätt hjälp - inte svepas in i en ogenomtänkt inkluderingsprincip som i praktiken har gjort skolan otryggare och mer splittrad. Det rödgröna styret måste våga erkänna att alla barn inte mår bäst i samma miljö. En mindre, specialiserad skolmiljö med hög personaltäthet, struktur och specialpedagogiskt stöd är ofta det som krävs för att lyckas.

Det gynnar både elever, personal och hela stadens skolresultat. Det är dags att sluta blunda för verkligheten, dags att satsa på det som faktiskt fungerar: fler SU 2-skolor, fungerande SU1-grupper på skolorna, tydligt ledarskap och en skola där alla barn får den trygghet och undervisning de förtjänar.