Debatt: Andersson skyller på V – men misslyckandet är hennes eget

Magdalena Andersson fick chansen att bilda regering. Tio dagar senare var uppdraget över. Kvar står ett politiskt misslyckande som väcker frågor om både ledarskap och ansvar, skriver Lars Ört.
Tio dagar – sedan havererade Magdalena Anderssons regeringsbygge
Magdalena Andersson fick chansen att bilda regering. Tio dagar senare var uppdraget över. Kvar står ett politiskt misslyckande som väcker frågor om både ledarskap och ansvar.
Den 18 september fick Magdalena Andersson uppdraget att sondera möjligheterna att bilda regering. Den 28 september lämnade hon tillbaka det. Tio dagar hade gått utan att hon lyckats hitta en väg framåt.
Under tiden valde Vänsterpartiet att stödja Andreas Norlén som talman. Partiet hänvisade till hans erfarenhet och förmåga att leda den fortsatta processen.
Det är ett besked som knappast stärker bilden av Magdalena Andersson som den naturliga samlande kraften på vänstersidan.
Ändå valde Andersson att rikta kritik mot Vänsterpartiet för att ha frångått traditionen kring talmansposten. Men den tradition hon hänvisar till är långt ifrån så självklar som hon vill göra gällande. Andreas Norlén valdes till talman 2018, trots att Moderaterna då inte satt i regering.
Det är därför rimligt att fråga sig om Socialdemokraternas ledning borde ägna mindre tid åt att kritisera andra partiers beslut och mer åt att rannsaka sitt eget misslyckande.
Socialdemokraterna har dessutom ett historiskt svagt valresultat bakom sig. Väljarna har gett sitt besked, men partiledningen tycks fortfarande ha svårt att acceptera att det egna stödet inte räcker för att ta makten på egen hand.
Magdalena Andersson och partisekreteraren Tobias Baudin har inte direkt visat prov på någon imponerande förmåga att samla partierna kring ett gemensamt regeringsalternativ. När samarbetet slutar med att Vänsterpartiet går sin egen väg borde frågorna vara givna.
Var brast ledarskapet? Var fanns förhandlingsförmågan? Och varför lyckades Socialdemokraterna inte bättre med uppgiften?
Det parlamentariska läget är komplicerat. Men det är just därför partiledarskap och politisk förmåga spelar roll.
Att skylla på andra är ingen lösning. Att hänvisa till traditioner förändrar inte resultatet.
Tio dagar. Ett sonderingsuppdrag. Ingen regering.
Det är svårt att beskriva Magdalena Anderssons insats som något annat än ett rejält politiskt bakslag. Och frågan är hur många sådana misslyckanden Socialdemokraternas väljare är beredda att acceptera innan de också börjar ifrågasätta dem som leder partiet.