Återigen visar svensk vänstermedia sin indoktrineringsiver. Denna gång i Expressen, som trots sin självbild som ”obunden liberal” sedan länge rättat in sig i vänsterledet. Den 4 januari skrev tidningen följande:

”Före jul förklarade USA:s vice president JD Vance att amerikansk säkerhet hotas av att europeiska länder som Storbritannien och Frankrike har kärnvapen.”

Slut citat.

Det är den fristående kolumnisten Ylva Nilsson som denna gång fått äran att leverera denna slutsats. Och redan här infinner sig den helt grundläggande frågan: hur tänkte hon nu?

Hon radar upp fler exempel på vad hon menar är USA:s ondska gentemot ett stackars, villrådigt Europa. Men låt oss stanna vid just detta påstående.

För vad är det egentligen JD Vance har sagt?

Har han påstått att Storbritanniens eller Frankrikes kärnvapen i sig utgör ett hot mot USA?

Eller har han – vilket framgår för den som bemödar sig att lyssna i sitt sammanhang – varnat för Europas inre politiska utveckling: massmigration, växande islamistiskt inflytande och institutionell försvagning, som i förlängningen riskerar att göra även strategiska tillgångar till en säkerhetsrisk?

Att det senare är det faktiska innehållet verkar helt ha undgått Ylva Nilsson. Alternativt har hon valt att bortse från det.

Vilket av dessa alternativ är mest smickrande för hennes intellektuella förmåga?

Till hennes försvar kan man möjligen tillägga att alla politikers uttalanden ska granskas – även högersinnade. Problemet uppstår när granskning ersätts av förvrängning.

Över hela Europa, och inte minst i Sverige, pågår just nu en tydlig folklig omställning i synen på migration i allmänhet och radikal islamism i synnerhet. Detta är ingen högerextrem fantasi, utan en reaktion på tre decennier av politiska beslut som lett till parallellsamhällen, eskalerande brottslighet och en ideologisk konflikt som etablissemanget länge vägrat erkänna.

Att i detta läge fortsätta på den linje som vänsterextremister – med Socialdemokraterna i spetsen – plöjt i decennier, här genom direkt missvisande citat, är inte bara patetiskt. Det är ohederligt. Kanske till och med ett gränsfall till landsförräderi, som en (M)-politiker nyligen uttryckte det.

Man märker att valåret närmar sig. Därför är det avgörande att svenskar tar ansvar för sin nyhetskonsumtion. Det går inte längre att förlita sig på taffliga kolumnister eller ideologiskt filtrerade nyhetsurval i mainstreammedia.

Påstår någon att ”Trump”, ”Vance” – eller för den delen svenska högerföreträdare – har sagt si eller så: kontrollera själv.

Sök upp uttalandet. Lyssna. Läs. Sätt det i sitt sammanhang. Och ta striden – på jobbet, i hemmet – hur obekvämt det än må vara.

När självutnämnda tyckare, som exempelvis före detta statsminister Carl Bildt, reflexmässigt och spastiskt avfärdar Trumps eller hans närståendes uttalanden som galenskap, kan man ofta räkna med en sak: att det rör frågor de själva misslyckats med – som politiker, ideologiska arkitekter eller lobbyister.

Det Ylva Nilsson gör är inte att förmedla kunskap, utan att servera ”sanningar” hon vill att läsaren ska tycka – inte veta. Det är illusionism. Och illusionismens hela poäng är att få publiken att tro att de ser något som inte finns där.

För att bryta det mentala mörker många svenskar fötts in i eller indoktrinerats av krävs egentligen bara en enda fråga: Stämmer det som påstås?

Ta invandrarrelaterad brottslighet eller den pågående islamiseringen som exempel – en utveckling Socialdemokraterna aktivt drivit och sedan försökt tona ned. När vänstertyckare förklarar hur dumma ”alla borgare” och Sverigedemokrater är som vill stoppa och reversera detta, då ska de kritiska glasögonen på direkt.

Särskilt föräldrar bör vara vaksamma. För om det finns någon miljö där de radikala vänstervindarna blåser som starkast, så är det i skolorna. Och om det finns någon sektor där personer med islamistisk tro och övertygelse fått oproportionerligt inflytande, är det just inom för- och grundskolan.

Vilken påverkan detta får på svenska barn går inte fullt ut att analysera förrän långt fram i tiden. Då är det för sent. Då kan Sverige som vi känner det redan vara borta.

Att låtsas som att detta inte sker är farligt. Vi befinner oss mitt i en dragkamp mellan dem som vill värna Sveriges kulturella och historiska grund – och dem som självförminskande rycker på axlarna och tycker att det är lite gulligt med ”mångfald”. De senare har inte förstått allvaret i att importera en främmande religion där radikala imamer öppet uppmanar varje ”sann” muslim till jihad.

Om vi återvänder till Ylva Nilsson – och i viss mån även Carl Bildt – framstår bristen på förståelse som total. Det finns dokumenterade ambitioner att omforma Sverige genom politiska överenskommelser med islamistiska organisationer. Att ignorera detta är inte neutralitet. Det är förnekelse.

Och om vi återgår till kärnbudskapet i JD Vance tal, är det just detta han varnar för. Om USA:s allierade tillåter att islamiseringen av deras samhällen fortsätter, kommer USA i förlängningen att se detta som en fientlig handling. Inte för att Europa har kärnvapen – utan för att fel krafter riskerar att få inflytande över dem.

Svårare än så är det inte. Oavsett hur Ylva Nilsson eller andra amatörer försöker förvränga budskapet.

Detta är ett valår – kanske det viktigaste på decennier.

Vill vi ha Sverige kvar i den form våra förfäder byggde det?

Eller vill vi ha ett ”gulligt”, mångfaldigt Sverige där våra egna seder reduceras till exotiska reliker?

Vi lever ännu i en demokrati. Och i en demokrati är det de som är flest – och röstar mest likartat – som avgör. Barnafödandet bland etniskt svenska sjunker stadigt. Bland grupper präglade av radikal islamistisk världsbild är det betydligt högre.

Gör den matematiken.

Tala med era nära och kära om vad som står på spel.

Ja, vi ska ha invandring.

Men rätt invandring.

Och till sist:

Man är inte rasist för att man vill behålla sin kultur, sin frihet och sitt land. Man är patriot.

Fredrik Svensson

Samhällsdebattör och observatör