Debatt: Demokraternas seger döljer en splittrad koalition

Demokraterna fick ett starkt valresultat i mellanårsvalet. Båda kamrarna i kongressen bytte majoritet, och resultatet tolkas allmänt som ett budskap till president Trump. Att förlora kontrollen över den lagstiftande församlingen förvandlar i praktiken en president till en ”lame duck” under de två sista åren av mandatperioden. Men en valframgång är inte detsamma som ett sammanhängande politiskt mandat.

Den demokratiska koalitionen förenar traditionella liberaler, demokratiska socialister, identitetspolitiska aktivister och grupper vars uppfattningar om utrikespolitik, Israel och religionens roll ofta står i direkt konflikt med liberaldemokratiska principer. Det gemensamma motståndet mot Trump kan vara tillräckligt för att vinna ett val. Det är betydligt mer osäkert om det räcker för att styra ett land.

Iran kan inte tillåtas skaffa kärnvapen. Regimen har vid upprepade tillfällen visat att den inte är en pålitlig förhandlingspartner. President Trumps hårdare linje i denna fråga har varit konsekvent. Även utan en färdig kärnvapenbomb har Iran hotat med att stänga Hormuzsundet, krävt Israels utplåning, kallat USA för den store Satan och stött attacker mot amerikaner och amerikanska intressen.

DSA (Democratic Socialists of America) har stärkt sin närvaro i kongressen. På universitetsområden och bland vissa folkvalda har det blivit vanligt att behandla USA och vita män ur medelklassen som den självklara grundorsaken till alla problem. Missnöje och offerstatus har blivit politiska valutor.

En tydligare motsättning framträder när delar av vänstern allierar sig med, eller avstår från att kritisera, grupper inom den muslimska opinionen i USA som öppet förkastar liberala rättigheter och friheter till förmån för islamiskt styre. De mest högljudda rösterna på universiteten och inom aktivistkretsar har ofta behandlat motståndet mot Israel som undantaget från de normer de annars tillämpar på våld, rasism och kollektiv bestraffning.

DEI-ramverk (mångfald, jämlikhet och inkludering) prioriterar genom sin konstruktion grupputfall framför individuella meriter vid antagning och rekrytering. Kritisk rasteori har ordet ”kritisk” i sitt namn av en anledning; invändningar mot dess grundläggande påståenden behandlas ofta som ett bevis för just det problem teorin beskriver. Detta är inte marginella akademiska diskussioner; de har fått konsekvenser för politiska beslut och institutionella regelverk.

Qatars omfattande finansiering av amerikanska universitetsprogram, särskilt inom ämnesområden som formar debatten om Mellanöstern, har pågått parallellt med dessa utvecklingstendenser. Huruvida denna finansiering påverkar prioriteringarna är en sakfråga som förtjänar granskning, inte avfärdande.

En valkoalition som förenas mer av motståndet mot en president än av en gemensam syn på landets framtid står inför ett grundläggande problem. Den måste kunna förena traditionell liberalism med socialism, individuell frihet med identitetspolitik och försvaret av minoriteters rättigheter med tolerans för rörelser som själva förkastar dessa rättigheter. Den måste också kunna skilja legitim kritik av Israel från antisemitism och politisk opposition från stöd till krafter som vill utplåna en stat.

Den avgörande frågan är därför inte bara om demokraterna lyckades vinna mellanårsvalet, utan om de kan visa att de har en sammanhängande politisk vision som går att omsätta i ett fungerande liberalt demokratiskt samhälle.

Harry Margulies