I 35 år var Jimmy Baker en övertygad moderat – innan han lämnade partiet. Här förklarar han varför han menar att Moderaterna under Tidöregeringen svikit de värderingar han själv gått in för att försvara.
Jag gick med i Moderaterna när jag var 15 år. I år fyller jag 51. Jag har kampanjat i samtliga val sedan 1991 (med ett kort uppehåll för familj och jobb 2002), varit kommunalråd i många år, gruppledare, är just nu vice ordförande i Botkyrka kommunfullmäktige och även ledamot i Regionfullmäktige Stockholm, nämndeman i Svea Hovrätt, juryman i tryckfrihetsmål – och har historiskt haft många olika politiska uppdrag i nämnder och beredningar, även suttit i Polisstyrelsen i Stockholms län. Hela mitt vuxna liv har jag företrätt Moderaterna med övertygelse.
Ett parti måste utvecklas för att förbli relevant. Men utveckling är inte detsamma som att överge grundvärderingarna och bli en light-version av motståndarsidan. Moderaterna kallar sig frihetens och individualismens parti. I idéprogrammet står det svart på vitt: ”Moderaterna vill utveckla samhället så att det värnar den enskildes frihet, medborgarnas trygghet och vårt gemensamma intellektuella och materiella framåtskridande”.
Som barn på 80-talet lärde vi oss att bakom järnridån var folk ofria: staten övervakade alla, man tvingades bevisa sin oskuld. I väst var det tvärtom – oskyldig tills motsatsen bevisats, yttrandefrihet, valfrihet, förtroende för institutionerna. Staten skulle skydda friheterna, inte kränka dem.
Idag ser vi raka motsatsen under en M-ledd Tidö-regering. Man slår sig för bröstet med att över 86 % av vallöftena är infriade. Handen på hjärtat: ett löfte är inte uppfyllt för att en utredning startats. Invandringen minskar inte – asyl har sjunkit, men totalt beviljas fortfarande 80-100 000 uppehållstillstånd per år. Paradigmskifte? Knappast.
Bland de första besluten: ”pausa” uppräkningen av gränsen för statlig inkomstskatt. När folk kämpade med skyhöga elpriser sänktes inte energiskatten – istället kom en socialdemokratisk modell med 50 öre/kWh i bidrag ett år senare. Reduktionsplikten ”pausades” bara. När matpriserna skenade kallade man upp matjättarna på tal – trots deras 2-3 % marginaler – medan staten tar ut 12 % matmoms. Nu har man tillfälligt sänkt matmomsen för att SD tryckt på, men den höjs snart igen…
Man tar åt sig äran för NATO-medlemskapet, trots att det var Socialdemokraterna som svängde och drev processen. Man tvingar igenom en könsbyteslag som få ville ha. Man inför drakonisk massövervakning: polisen får nästan obegränsat avlyssna, tjuvläsa mejl och chattar. Kontanter eller ärvda klockor, smycken eller ”lyxföremål” kan beslagtas utan föregående brottsmisstanke. Jägares gevär ville man först konfiskera för att de ”ser militäriska ut”, medan vapnet från Örebrodådet skulle förbli tillåtet. Nu har man bytt fot igen, avstår att konfiskera men beviljar inga nya licenser (!?). Plötsligt skifte i Israel/Palestina-frågan som gynnar Hamas. Och förslag om porr-förbud… och det fortsätter…
Lokalt i Botkyrka sitter M i styret efter 29 år i opposition. Men det är ingen valseger – bara 10 mandat av 75, det sämsta resultatet någonsin. Makten skiftades när lokala S imploderade och splittrades; avhoppare bildade ”Oberoende Socialdemokrater”. Visst har man gjort några bra saker, men man har även manipulerat arvodessystemet, frångått viktiga principer och inskränkt oppositionens möjligheter. Det handlar om titlar och arvoden – inte borgerlig politik. Samarbetet planeras fortsätta efter valet 2026. En röst på M lokalt är en röst på socialdemokrater.
I regionen håller M-gruppen fanan högt med tydlig borgerlig profil – men i opposition, tyvärr utan verklig makt eller inflytande.
Det är dags att återställa den politiska hederligheten. Väljare ska kunna lita på att ett parti driver den politik de röstat på. Politiker och partier ska bedömas utefter handlingar, inte ord. Bland riksdagspartierna kryllar det av proffspolitiker som aldrig haft riktiga jobb – lätt att tycka om t.ex. skatter och regler när man själv får saftigt arvode varje månad. Och med ryggdunkeriet har man framtida inkomster säkrade.
Moderaterna är inte längre det parti jag gick med i. Ingen håller med sitt parti i allt, men när kärnan överges i för många frågor måste man fråga: Vad är detta för parti?
Som SvD:s ledarredaktion uttryckte det förra året: ”Det är inte det att regeringen gör ingenting, bara det att de gör fel saker…”
Jag kan inte längre försvara den utvecklingen. Därför lämnade jag Moderaterna efter 35 år och går nu vidare med Medborgerlig Samling – ett parti med fötterna på jorden, företrädare från verkliga arbetslivet, och en tydlig borgerlig profil som många gånger står för det Moderaterna borde stå för.
Jimmy Baker, kandidat för Medborgerlig Samling 2026
