Expressen har nyligen publicerat ett mycket viktigt reportage om våldtäkter mot äldre kvinnor inom hemtjänsten och äldrevården – utan medias sedvanliga dimridåerna.

SE HÄR: Männen som våldtar i äldrevården: ”Gigantiskt mörkertal”

Det som beskrivs är närmast overkligt. Absurt. Illamående. Svårt att ta in.

Hur har det kunnat bli så här? Detta är ett nytt fenomen i Sverige – vi vet alla varför. Handlingar, och inte minst politiska beslut, får konsekvenser. Något våra makthavare uppenbarligen vägrar att förstå.

Regering, riksdag, kommunledningar samt chefer inom hemtjänst och äldrevård signalerar i praktiken att detta inte är en prioriterad fråga. Konsekvensen blir att äldre kvinnor reduceras till collateral damage under en överordnad och närmast dogmatisk värdegrund om ”mångfald och inkludering”. En värdegrund som gång på gång tycks trumfa sunt förnuft, grundläggande ansvar och – viktigast av allt – dessa kvinnors rätt till ett tryggt och värdigt liv.

Vi talar om extremt kränkande övergrepp, där straffen ofta framstår som närmast negligerbara. Och mörkertalen? Man kan bara förfasa sig. Frågan är inte om de är stora, utan hur stora.

Varför kan mörkertalen vara så omfattande? Kännetecknas hemtjänsten och äldrevården av en tystnadskultur? Av ledningar och kontrollfunktioner som är så ineffektiva att de närmast liknar boiling spagetti? Är det helt enkelt fel personer på fel plats – alltför upptagna med att putsa värdegrundsdokument i stället för att utöva faktisk kontroll och ledarskap?

Rakt på sak: varför stängs inte alla utländska män som vårdar äldre kvinnor av omedelbart, i väntan på ordentlig kontroll? Jag förstår inte argumenten om ”mångfald och inkludering”. För i praktiken verkar hänsynen till en mosaik av potentiellt kränkta minoriteter väga tyngre än rätten till trygghet för våra mest utsatta äldre kvinnor. Den cyniska woke-kulturen trumfar återigen vett, sans och sunt förnuft. Och vad skulle Diskrimineringsombudsmannen säga…

Expressens reportage ger bilden av ett Sverige som fungerar allt sämre – a failed state. Trots alla välformulerade och godhetsknarkande värdegrundsdokument. Eller snarare: på grund av dem. Dokument som tycks ha bidragit till att förlama ansvariga beslutsfattare, göra dem verklighetsfrånvända och oförmögna att agera. Zombies. Men samtidigt som de känner sig själva ”trygga” i sin yrkesutövning.

Att våldtäkter mot äldre kvinnor hittills främst resulterar i rubriker – men sällan i konkreta åtgärder – talar sitt tydliga språk. Våra makthavare är hellre upptagna med de stora makrofrågorna: hotet från Ryssland, klimatmål om CO₂-neutralitet till 2045, trots att Sverige står för cirka 0,1 procent av de globala utsläppen. Samtidigt saknas vilja att fatta svåra, akuta beslut här och nu.

Och snart är det jul igen.

Vad kan då medborgare och äldre kvinnor realistiskt förvänta sig? Min gissning: att regeringen tillsätter en utredning. Klar våren 2028.

Life goes on.

Lars Källholm