Den tidigare statsministern Göran Persson har sagt en sak som fastnat, inte bara hos mig utan senast var det Jimmie Åkesson som citerade Persson, ”Man ska lyssna på Miljöpartiet och sedan gör man tvärtom.”

Den här berättelsen, som naturligtvis inte har någon förebild i verkligheten, handlar om en liten gosse som satt i riksdagen för Miljöpartiet. Han hade ärvt en ganska ny motorbåt. Han förstod sig inte på motorer, heller, utan båten låg där den låg vid båtklubbens brygga.

Hans vurm för saker som drevs av vinden hade börjat när han hade besökt Göta kanal som barn och sett segelbåtar som gått åt båda hållen i kanalen utan segel. Gossen hade inte förstått att de drevs av motorer utan trodde att det räckte med masten och att de hette segelbåt för att det skulle fungera. Det förstod han inte nu heller utan han tänkte han skulle byta ut motorn mot en mast på sin båt.

Han fick hjälp att ta bort den väl fungerande motorn. På klubbhuset satt en lapp om en mast till salu och gossen slog till. Det var en liten mast till en optimistjolle, men mast som mast tänkte han. Gjorde hål i däcket och knöt fast masten i ett nu ledigt motorfäste och skrev SEGELBÅT på akterspegeln. Han kastade loss och inväntade spänt att båten skulle röra sig. Ingenting hände. Han gick till en segelbåt som låg vid samma brygga och frågade ägaren om han kunde se om det var något fel på masten.
-Nä, men hur är ditt segel då?
-Segel?
-Min grabb har växt ur sin optimistjolle, du kan låna hans segel.

Gossen fick till slut fast seglet på masten. Det hade då blivit natt och en svag frånlandsvind hade börjat blåsa. Han drev sakta ut mot Östersjön. När gryningen kom mojnade vinden. Efter fyra timmar ringde han hamnkapten och förklarade sin belägenhet. Denne skulle hämta honom med sin ålderstigna bogserbåt som eldades med kol.

Nu hade gossen fått en snilleblixt. Problemet med att bli liggande stilla på havet skulle avhjälpas med en till mast. Eftersom bilar avger koldioxid är det många miljöpartister som inte vill ha bil utan åker taxi istället. Så gossen tog en taxi till affären där de sålde båtgrejor och tillbaka till båten. Han hade både mast och segel till en optimistjolle under armen med sig tillbaka. Vid midnatt hade han fått fast den nya masten och seglet. Det blåste upp en frånlandsvind igen och gossen drev okontrollerat ut mot havet. När gryningen kom mojnade vinden och det blev stiltje igen. Återigen kom hamnkapten ut med sin koleldade bogserbåt och hämtade in gossen till bryggan. Kapten försökte förklara för honom att det kanske inte var någon bra idé med att driva en modern snabb motorbåt med två små segel. Det enda gossen tog till sig var ”två segel”. Måste ha fler segel, tänkte han.

Efter att ha satt dit ett segel till och drivit ut till havs och blivit hämtad igen av hamnkapten med sin koleldade båt försökte kaptenen återigen prata förstånd med gossen.
-Det går inte att ersätta motorn med tre små segel, kommer aldrig att gå.

Den här gången funderade gossen en hel timme innan han var färdig med sin plan.

Kapten hade sagt ”små segel”. Han skulle öka storleken på seglen och om det mot förmodan skulle visa sig bli några små störningar så skulle han sätta in en motor till propellern, som drevs av ånga. Olja är dåligt men vattenånga är bra, så länge inte vattenångan är svart på fotografier. Då är den dålig. När mekanikerna frågade om de kunde använda den befintliga bränsletanken till motorn sa gossen att han inte var intresserad av tekniska detaljer utan han gick för att äta en vegansk lunch.

På fredag eftermiddag var allting klart. Nu låg den moderna snabba motorbåten där försedd med tre stora master med segel plus en olje-eldad ångturbin till propellern. Eftersom han blivit lite nervös när han såg hur stor båten nu såg ut hade han faktiskt tagit till sig rådet att gå ut ur hamnen med motor för att hissa seglen så fort han fått lite manöverutrymme på havet. Utkommen på havet stängde han av motorn och började hissa det första seglet. När det kommit halvvägs upp gick det som det gick för regalskeppet Vasa, balansen mellan det som skulle användas till människors nytta, båten, och det som skulle förse den med energi, seglen, var helt galen. För att inte säga oprofessionellt och fruktansvärt okunnigt. Båten kantrade och gick till botten.

Hade gossen haft förstånd att lyssna till dem som ägnat sitt liv åt båtar hade det aldrig hänt. Men det som utmärker det här partiet är just att de ”kan själv”, men vänster stövel hamnar alltid på höger fot, alltid. Att just Göran Persson kommenterade detta är en rolig poäng. Han är ju också känd som killen som ”kan själv”.

Som vanligt överträffar verkligheten dikten. I Sveriges fall med kostnader och polarisering av människor och grupper som varit enorm. Okunniga politiker har skrotat funktionsdugliga kärnkraftverk och ersatt dem med master som har en vindpropeller som ska göra samma jobb. Det har inneburit enorma utsläpp av koldioxid, massdöd av fåglar, fladdermöss och insekter samt spridit tusentals ton mikroplaster innehållande bisfenol A. Vänster stövel på höger fot, alltid.

1998 hade vi 12 kärnreaktorer. Sveriges elproduktion var 142 TWh, elanvändningen 137 TWh. Kostnaden 20–30 öre kWh.
2023 hade vi 6 kärnreaktorer. Sveriges elproduktion var 163 TWh varav 38 var fulel från sol och vind, elanvändningen var 135 TWh. Istället för 6 nedlagda kärnkraftverk har vi fått, enligt Copilot, 4 576 vindkraftverk.

Misshushållningen och kapitalförstöringen är på den infantila nivån att man undrar om inte dessa knallkorkar har några föräldrar som kan säga ifrån?
Vi hade kunnat ha världens bästa elsystem. Istället har vi ett skadeskjutet elsystem och gott om väl kvalificerade kandidater till VM för knallkorkar. Konkurrensen är emellertid stenhård från Tyskland, Kanada och Australien uppger domarna som kommer från Kina, Ryssland och Indien.

Olov Larsson

Pensionerad polis och lärare på Polishögskolan