Jerusalem är epicenter för konflikten mellan den icke-muslimska världen och Islam, som trots överväldigande historiska och arkeologiska fynd försöker delegitimera judars rätt till Israel.

För 2000 år sedan kämpade judar mot den romerska ockupationsmakten. År 70 e.Kr. slaktades de sista judiska försvararna som befann sig i ett tunnelschakt mellan Herodes tempel och det 500 år äldre Davids stad, där Salomons tempel förstörts av den babyloniske kungen Nebukadnessar II, 587 f.Kr.

I schaktet fann arkeologer år 2010 hastigt framställda judiska mynt med hebreisk text med årtalet 4 och texten ”För Sions frihet”, det vill säga det fjärde året efter revolten mot den romerska ockupationsmakten som började 66 e.Kr. samt hoppet om att befria Sion från ockupation.

”-Det är epost från 2000 år sedan”, säger professor Ronny Reich och fortsätter i boken ”When the Stones Speak” (2025), ”judarna som präglade dessa mynt stod inför den största armén i hela världen. Den armén var här för att förstöra Jerusalem och förgöra judendomen. De jagades av romarna i varje hörn av staden och präglade dessa mynt i hopp om att kanske om en generation eller två skulle en kvarleva av judar återvända till Israel och se dessa mynt bland spillrorna och inse att deras förfäder hade kämpat för att bli fria i Jerusalem. Detta är ett budskap från dem till oss alla. Det tog 2000 år för oss att komma hit, men det väntade på oss när vi kom hem.”

2000 år senare kämpar judar fortfarande för att behålla Sion fritt, fast i vår tid mot islamisters försök att förgöra den judiska staten och begå folkmord på judar. Och skamlösa svenskar marscherar i romarnas, nazisternas och islamisters fotspår.

Stora delar av Sveriges politiska och mediavärld har med andra ord spårat ur. Men hur gick det till? Islamisters försök att demonisera moderreligionen Judendom, och i förlängningen ifrågasätta den judisk-kristna traditionen och värdegemenskapen, har slagit rot bland aningslösa svenskar som gått på islamismens förnekelsepropaganda. Direkt avgörande i deras världsuppfattning är att judar inte skulle ha rätt till landet Israel.

Humanistiska värderingar har emellertid maskerat maktbegär sedan 70-talet, då blind multikulturalism gav islamismen carte blanche att verka i stat och kommun. Beslutet initierades av trojkan Palme-Andersson-Schori men stöddes enhälligt, som det visat sig, av en majoritet av godtrogna och naiva svenska parlamentariker.

Maktbegär släppte in en väsensskild kultur som våldfört sig på vårt demokratiska samhällssystem och vår kultur, och med angrepp på vad generation efter generation med kraft och kunskap byggt upp.

Islamismen har med list infiltrerat vårt samhälle och verkar för ett systematiskt maktövertagande med teokratisk sharialag. Detta sker medan det maktberusade svenska politiska och mediala etablissemanget ännu inte fattat att genom att ”behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv” (Regeringsformen 1 kap. 2 § 6) har man tillåtit islamism att undergräva vår demokrati och vårt kulturarv.

Islamism kan inte samexistera med demokrati eftersom islamismens krav på total underkastelse, andlig såväl som politisk, bygger på konformitet enligt påstådd korrekt tolkning av koranen, vilket innebär att oliktänkande kriminaliseras.

Ett tydligt visuellt tecken på den ökade islamiseringen är den muslimska slöjans allt frekventare exponering i det offentliga rummet. Slöjan, eller hijab, är ett medvetet strategiskt attribut som signalerar underkastelse gentemot teokratins sharialag, som är svensk lags motsats. Hijab har intet att göra med religionsfrihet, eftersom den ska ses som en politisk uniform och ett islamistiskt verktyg för maktövertagande.

2025 skedde de första publika manifestationerna i Malmö och Stockholm mot islamismens avtryck i Sverige. 2026 har börjat med ett rejält uppvaknande då ursvenskar tillsammans med iranska invandrare, som kämpar för att ta tillbaka sitt Iran, tar tillbaka vårt land från den invasiva islamistiska ideologin som inte hör hemma i Sverige.

Beklämmande och ytterst överraskande är svenska Palestinaaktivisters moraliska förfall, då de marscherar under Palestinas/Hamas’ flaggor. Okunskapen är häpnadsväckande om vad terrororganisationen Hamas representerar. Palestinaaktivisternas moraliska förfall blir än tydligare då de väljer att hålla tyst om iranska prästerskapets massakrer på tiotusentals iranier – den största massakern sedan Andra världskriget.

Palestinaaktivister och deras medlöpare manifesterar en ofattbar symbios av vänsterliberal ateism och djupt religiös islamism i en fullständigt absurd konstellation baserad på hat mot västerlandet. De har kapitulerat inför islamisters religiöst formulerade maktanspråk, det vill säga att folkets suveränitet inte är slutgiltig. Enbart Allahs lag anses vara det, vilket leder till radikala islamisters totala avsaknad av empati för icke-muslimer/avhoppare och demonisering av de som inte följer Allah, profeten Mohammed och sharia.

Hur vänsterliberaler kan identifiera sig med dylik religiös fundamentalism är ofattbart och djupt kränkande mot de generationer av upplysta svenskar som kämpat för frihet undan religiöst förtryck och trons envälde.

Islamism är i sin grundkonstruktion en ockupationsmakt. Men, till skillnad från gångna tider använder islamism i sina erövringståg inte kulor utan röster. Islams politiska gren utnyttjar våra demokratiska fri- och rättigheter för att infiltrera och med förnekande och lögner steg för steg erövra vårt samhälle. Naiva och godtrogna svenskar lyssnar inte på vad islamister säger av den enkla anledningen att de fallit offer för propaganda om att islamister är de svaga och att deras motstånd mot västerlandet är motiverat av kolonialtidens övergrepp.

Men så är det inte. Historien lär att islamism är den i särklass mest långvariga, omfattande och brutala kolonialmakt världen skådat. Fröet såddes enligt traditionen av en krigsherre vid namn Mohammed som vid 40 års ålder sägs ha fått uppenbarelse av ärkeängeln Gabriel om att starta en ny religion under monoteismens lära.

Medan judendom och kristendom till följd av upplysningen reformerats till att följa människans utveckling, befinner sig islamism fortfarande i ett primitivt stadium av benhård skoningslöshet mot meningsmotståndare. Detta lämnar ingen möjlighet till försoning, tolerans eller fredlig samexistens.

Richard Conricus