Efter decennier av strutspolitik har den svenska debatten sakta men säkert blivit mer frispråkig, och idag är det inte kontroversiellt att ifrågasätta varken migrationspolitik eller islam. Många anser att de är roten till många av de problem vi har i dagens Sverige, och även om bägge definitivt innebär enorma utmaningar för vårt vackra land så är det ännu ett exempel på svenskars motvilja att ta eget ansvar.

De huvudsakliga problemen är varken islam eller invandring i sig, utan bristen på kulturell integritet bland oss som tillhör den svenska nationen. En fundamental förutsättning för att ha ett fungerande samhälle är att vi själva tar ansvar för att upprätthålla det sociala kontraktet.

När SSAB häromveckan gick ut och uppmanade anställda att undvika att säga “god jul” var det ett tydligt exempel som belyser den bristande kulturella integriteten som genomsyrat den svenska kulturen de senaste åren. Det är förvisso i sig en småsak – det går alldeles utmärkt att även säga “god helg”. Men vad sänder det för signaler till invandrare när svenskar ständigt anpassar sig efter nyanländas potentiella lättkränkthet?

Det kan på ytan verka välmenande och inkluderande att vattna ur traditioner till förmån för mer neutrala alternativ – “god jul” kan bytas ut till “god helg”, skolavslutning kan firas på neutral plats, och svenska flaggan kan plockas ned och gömmas undan. Men konsekvensen blir att invandrare varken får ett ramverk att kunna integreras in i, eller en stolt gemenskap att vilja bli en del av. Svenskar som redan är en naturlig del av nationen kan självfallet avstå från både det ena och det andra, men för de som bott här i en eller två generationer är den svenska kulturens närvaro avgörande för att de ska kunna ha en chans att bli delaktiga.

När den svenska riksdagen år 1975 beslöt sig för att Sverige ska bli mångkulturellt så stod bland annat följande i propositionen: “Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten“. Det sätter väl egentligen fingret på den olyckliga utveckling som följt, då invandrare inte längre förväntades bli en del av den svenska gemenskapen.

Detta var kanske ingen stor sak på 70-talet när andelen invandrare var låg och därmed snabbt assimilerades in i majoritetskulturen. Men när det 30-40 år senare kommer tiotusentals nya varje år och kraven är icke-existerande, civilsamhället är undfallande, och traditionerna är urvattnade så går det inte heller att förvänta sig annat än att de nyanlända kommer att bygga upp egna gemenskaper där de känner starkare samhörighet med varandra och för ursprungsländerna än för deras nya värdland.

Man gör alltså inte oss invandrare en tjänst genom att ständigt anpassa språk och beteende efter oss. Ett fungerande samhälle måste ha ett gemensamt kitt som binder oss samman, och vi har alla ett ansvar att upprätthålla det. Om vi inte vågar ta det ansvaret kan vi inte heller förvänta oss annat än konflikter.

Med de orden önskar jag alla en God Jul och ett Gott Nytt År, och den som vill vara extra inkluderande kan även önska våra muslimska vänner Eid Mubarak senare i vår.

Mosa Mazroui-Sebdani

Systemutvecklare och debattör

Följ Mosa på X HÄR.