På ytan är Irak en någorlunda fungerande demokrati, men en närmare undersökning visar snart sprickorna. Korruption och milisgrupper är vad som ger makt, och särskilt utsatta är den assyriska minoriteten. Detta skriver Michael Merdoyo.
Irak framställer årets parlamentsval som ett demokratiskt framsteg med högt valdeltagande. Men bakom den polerade fasaden döljer sig en annan verklighet: landets ursprungsbefolkning – assyrierna – står längre från verklig representation än vid något val sedan 2003. Vad är representation värd när folket inte får välja sina egna företrädare?
Efter Saddam Husseins fall fanns chansen att bygga en stat där lag och rätt gällde alla. I stället har Irak fastnat i ett sekteristiskt maktsystem där partier kontrollerar ministerier som privata maktcentra och där korruptionen genomsyrar valkommission, rättsväsende och säkerhetsapparat. Valet 2025 bekräftar återigen att korruptionen inte är ett sidoproblem – den är fundamentet. Demokrati utan rättvisa är bara en kostym.
I teorin har minoriteter garanterade kvotsäten i parlamentet. I praktiken har systemet urholkats. En juridisk lucka gör att alla irakier kan rösta på dessa platser – något större partiblock, framför allt inom den shiadominerade och kurdiska sfären, konsekvent utnyttjar för att installera egna ”proxy-kandidater”.
För svenska läsare kan detta verka oskyldigt, men den korrekta parallellen är EU-parlamentet: Tänk om tyskar, fransmän och spanjorer kunde rösta fram Sveriges EU-parlamentariker. Svenskarnas inflytande skulle utraderas över en natt. Just det sker i Irak – assyriernas representation kapas av andra.
Beth Nahrain Patriotic Union (HBA) och andra assyriska partier bojkottade därför valet. De beskriver systemet som ”kapad representation” och anklagar valkommissionen för att utesluta autentiska assyriska kandidater på lösa eller fabricerade grunder – trots att den Federala kassationsdomstolen slagit fast att flera av besluten var olagliga. När institutioner öppet ignorerar domstolar reduceras demokratin till kuliss.
Assyriernas utsatthet blev som tydligast när Islamiska staten växte fram. Trots konstitutionella möjligheter etablerade staten aldrig ett assyriskt självstyre på Nineveh-slätten, vilket hade kunnat ge lokal säkerhet och egen förvaltning. När IS avancerade drog både irakiska armén och kurdiska styrkor sig tillbaka, och assyriska samhällen stod helt oskyddade. Resultatet blev massfördrivning, förstörelse och en demografisk kollaps som ännu inte återhämtats.
I ett land där rättsväsendet är beroende av partier och miliser finns ingenstans att vända sig. Assyrier som får sin mark stulen av kurdiska klaner och myndigheter, sin kandidat utesluten eller tvingad till flykt, har ingen instans som försvarar dem. De stora politiska aktörerna har miliser, pengar och internationella nätverk – minoriteter saknar allt detta. När lagen tillämpas selektivt förlorar minoriteterna inte bara sina rättigheter – de förlorar sin framtid.
Om Irak ska kunna tala om mångfald krävs tre grundläggande reformer:
- Ett nytt kvotsystem där endast minoriteter får rösta på minoritetsplatser.
- Assyriskt självstyre i nordvästra Irak – i linje med Iraks federala modell.
- Internationell bevakning av minoriteters rättigheter, val och rättsprocesser.
Irak kan inte bygga en stabil framtid om landets äldsta folk fortsätter att försvinna. Årets val visar att tiden för symbolpolitik är över. Assyrierna behöver inte fler löften – de behöver rättigheter, säkerhet och verklig representation.
Michael Merdoyo
Exilassyrier och medlem i Medborgerlig Samling
