Kristdemokraterna har föreslagit nedtrappning av vinstskatten efter långvarigt bostadsinnehav. Förslaget har blivit dåligt uppmärksammat. Det är dock ett budskap som appellerar till breda samhällsgrupper, är en valvinare, och riktar in sig på en blunder i skattelagstiftningen.

I decennier plågades egnahemsägare av en fastighetsskatt som inte tog hänsyn till betalningsförmågan, och därmed tvingade bort folk från sina hem. Alliansregeringen omvandlade skatten till avgift och fördelade bördan jämnare, med bibehållen skatteintäkt. I samband med reformen ändrades nivån på skatten efter bostadsförsäljning från 10 procent till 22 procent utan att lagstiftaren tog hänsyn till längden på ägandet, och med det till inflationen. För långtidsegnahemsägare visade sig det vara som att driva ut djävulen med Belsebub.

Statistiken visar att det genomsnittliga innehavet för egnahem i Sverige är 38 år. Att beskatta mångåriga innehav med 22 procent skatt som inte justerar för inflation är att beskatta luft, och i praktiken en våt filt över rörligheten på bostadsmarknaden. Det skapar inlåsningseffekter som ökar trångboddheten och driver upp bostadspriserna.

Siffror från mäklarsamfundet visar att på 1990-talet behövde ett genomsnittligt 30-årigt par spara i ett år för att skaffa en villa, medan idag krävs det sparande i 10 år. Detta demonstrerar tydligt den misslyckade politiken.

Trångboddhetens inverkan på Sveriges demografi uppmärksammades nyligen av Hanif Bali i Kvartal: ” det är tydligt att det är i villorna det tredje barnet skapas.”

Med andra ord – nuvarande skattelagstiftning på området har moraliska, demografiska och bostadsekonomiska negativa effekter med inverkan även på sysselsättningen. Politiker som försvarar nuvarande ordning blundar för uppenbara fel.

Statistik från OECD visar att 40 procent av egnahemsförsäljningen i Sverige sker inom fem år efter inköpet. (SvD 2025-11-25). Det är många företagsamma individer som köper, förbättrar och säljer med mycket bra vinst. Man kan direkt säga att det här är spekulationer på bostadsmarknaden som inte har beröringspunkter med decennielånga egnahemsinnehav. Det är rimligt att betrakta sådana transaktioner som spekulation, och beskatta vinsten som inkomst av kapital.

Nuvarande skattebestämmelsen medger avdrag på vinstskatten för stora reparationer och ombyggnader med omflyttning av rör och ventilation, och godkänner övriga underhållsåtgärder bara för de senaste fem åren. Det är som att ge barnbidrag bara för de gånger barnet får vitaminer och neka bidraget för dagarna barnet får smörgås eller gröt. Att låtsas att det löpande underhåll inte bevarar ett hus värde är tyckande utan grund.

En nedtrappning av skatten löser även den delen av problematiken. En regering som beskattar luft är per definition icke-borgerlig, och partier som stöder sådan politik kan inte heller vara borgerliga. Med initiativet om nedtrappning av vinstskatten bevisar Kristdemokraterna att partiet är ett riktigt borgerliga parti.

Enligt uppgifter i media är kostnaden för avskaffad vinstskatt 12 - 15 miljarder. Den kostnaden minskar om skatten efter kortare innehav (40 procent av alla försäljningar) ökar till 30 procent.

En budget består av inkomster och utgifter. Avtrappningen av flyttskatten har en kostnad. Samtidigt finns oändliga möjligheter till besparingar. Det finns (SvD 2026-01-03) 265 000 föreningar som sammanlagt kammar hem 40 miljarder årligen. Icke-statliga organisationer ska definitionsmässigt bekosta verksamheten med egna, inte med offentliga medel.

Uppstädning av det bidragsindustriella komplexet kan finansiera reformen. Även Allmänna arvsfonden kan med fördel läggas ner och medlen föras till statskassan. Om viljan finns så kan man hitta pengarna utan att skolan, vården, omsorgen eller försvaret utarmas.

Politiker som återfår förmågan att skilja mellan spekulation och livslångt bostadsägande är nog det kommande valets vinnare.

Julius Soreff

Pensionerad överläkare och docent