Debatt: Låt inte politiken ta över idrotten

Fyra nordiska länder vägrar möta Ryssland i ishockey-VM. Men en rysk hockeyspelare är inte den ryska regeringen, och idrotten ska bygga broar där politiken bygger murar, skriver Lars Ört.
Sverige, Finland, Norge och Danmark har nu anslutit sig till beslutet att vägra möta Ryssland i ishockey-VM. Ett beslut som jag anser är principiellt felaktigt.
Jag har full förståelse för den kritik som riktas mot Rysslands agerande. Men måste verkligen varje politisk konflikt också bli en konflikt inom idrotten?
En rysk hockeyspelare är inte den ryska regeringen.
Att straffa idrottare för deras nationalitet är att blanda ihop individens ansvar med statens handlingar.
Vad uppnår vi egentligen genom att vägra spela? Förändrar vi den ryska politiken? Bidrar vi till fred? Eller handlar det främst om en symbolisk markering som ger politiska applåder men liten faktisk effekt?
Idrotten har historiskt varit en av få arenor där människor från olika länder kunnat mötas trots politiska motsättningar. Att tävla mot varandra innebär inte att man godkänner motståndarens regering.
Och var går gränsen? Ska idrottsförbund i framtiden själva avgöra vilka länders idrottare som är politiskt acceptabla att möta?
Det måste finnas konsekventa internationella regler, inte godtyckliga politiska beslut.
Vi kan fördöma krig och övergrepp utan att stänga dörren för idrottens gemenskap.
Idrotten ska bygga broar där politiken bygger murar.
Svenska Ishockeyförbundet borde tänka om. Att stå upp för idrottens oberoende är också ett ställningstagande.
Lars Ört
Samhällsdebattör