Sverige har i internationella jämförelser utmärkt sig genom att bevilja medborgarskap på ett närmast kravlöst sätt. De nya utökade kraven från 6 juni i år är listade nedan, men det föreligger mängder av undantag. Allt kan läsas på Migrationsverkets hemsida.

Längre boendetid i Sverige: Hemvistkravet är som huvudregel utökat från fem till åtta år.

Medborgarskapsprov: Man måste klara ett medborgarskapsprov för att bevisa grundläggande kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället.

Försörjningskrav: Man måste kunna försörja dig själv.

Skötsamt levnadssätt: Det ställs hårdare krav på ett hederligt och skötsamt levnadssätt i och utanför Sverige.

Någon lojalitetsförklaring mot Sverige kommer inte att krävas. Och om den sökande av olika skäl inte klarar att leva upp till minimikraven så kan undantag accepteras och medborgarskapet beviljas ändå.

Totalt har cirka 2 miljoner medborgarskap delats ut sedan drygt 50 år tillbaka. Utrikes födda med svenskt medborgarskap var drygt en miljon 2017, enligt statistik från SCB. Utdelandet har accelererat de senaste 2-3 decennierna.

Det frikostiga och aningslösa utdelandet av medborgarskap innebär i grunden en utspädning av svenskarnas kollektiva förmögenhet. De borgerliga partierna i vårt land har mestadels stått upp för den enskilda äganderätten, och inte minst Moderaterna har varit starka vapendragare för den.

Men när det gäller det gemensamma ägandet av landet Sverige har varken de borgerliga eller Socialdemokraterna inte fattat vilka stora värden som de har skiftat ut.

Ett medborgarskap kan för många av migranterna, som kommit till Sverige, betraktas som en miljonvinst. Medborgarskapet innebär ett delägande i hela den infrastruktur som vi svenskar och våra förfäder byggt upp.

Infrastrukturen omfattar som exempel skolor, förskolor, universitet, sjukhus, kraftverk, statlig och kommunal mark, polis, kriminalvård, domstolar, brandförsvar, statliga och kommunala myndigheter, vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, försvar, pensionssystem med mera.

Sammantaget är den ansvarslösa och närmast kravlösa utdelningen av medborgarskap ett praktexempel på att svenska politiker saknar en fullgod överlevnadsinstinkt och att de medborgare som väljer dessa politiker också saknar en fullgod överlevnadsinstinkt. Överlevnadsinstinkt innebär kortfattat att man tänker på hur beslut påverkar familjen, släkten, svenskarna och fäderneslandet på lång sikt, flera generationer framåt i tiden.

Om politikerna hade varit kloka så hade de inte gett bort stora delar av svenskarnas gemensamma förmögenhet. De hade åtminstone frågat svenskarna genom en folkomröstning, som i så fall borde ha krävt kvalificerad majoritet. Av riksdagspartierna är det endast ett parti som inte bär ansvar för den politik som medverkat till utspädningen av svenskarnas gemensamma förmögenhet.

Förutom utspädningen av vår förmögenhet som har gjort svensken fattigare så har invandringspolitiken och utdelandet av medborgarskap kraftigt påverkat vår trygghet negativt och gett undanträngningseffekter inom alla samhällssektorer och således ett sämre Sverige att leva och bo i.

Om knappt 2 månader är det val igen och vi får ånyo höra, av samma politiker som ställt till problemen, att nu ska det bli förbättringar inom vård, skola, omsorg, trygghet med mera. Det vill säga väsentligen samma mantra, som de senaste 20-30 åren utan att något avgörande hänt.

Det är självklart omöjligt att klara nödvändiga förbättringar om inte grundläggande strukturella problem rättas till. Ett av alla strukturella problem är de fortfarande urvattnade medborgarskapskraven.

Som kraven ser ut nu så är de alltså fortfarande otillräckliga i och med att den huvudsakliga grunden för att erhålla medborgarskap saknas; nämligen att den som ska erhålla ett medborgarskap måste ha något värdefullt att bidra med för Sverige. Därutöver är en lojalitetsförklaring med Sverige självklar.

Per-Gunnar Larsson, skribent och medlem i tankesmedjan Medborgarperspektiv