Etnicitet, (från grekiskans ethnos, ”folk”) en grupps gemensamma identitet baserad på ursprung, kultur, språk, hudfärg, religion eller tradition, en självdefinierad grupptillhörighet snarare än en biologisk, där samhörighet, koppling till ett visst område, inre solidaritet och kulturella skillnader gentemot andra grupper är central.

Rätt tillämpat – intressant, kanske kul. Fel tillämpat – skadligt, kanske farligt, inte kul. Som för företaget SCA som förlorar kunder efter beskyllning om kränkning av mänskliga rättigheter.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA, skogs- och trävarukoncernen med rötter i 1600-talet, bildat av Ivar Kreuger 1929, Europas största privata skogsägare, omsättning 20 miljarder kronor, 3 500 anställda och 2,7 miljoner hektar skogsmark, basen för framgång och välfärd i norra Sverige.

Kränkning mänskliga rättigheter i Sverige, i Norrland 2026 …är det sant?!

Beskyllning JA, förlorade kunder JA, det är vad som skett när tyska klädjätten Zalando och schweiziska livsmedelsjätten Nestlé (ST 19/2) slutat köpa produkter på grund av ”kontroverser i norra Sverige”.

Att för egen del tillämpa etnicitet för identitet och grupptillhörighet är en sak, att använda det i syfte tillförskansa sig fördelar, en annan. Visst, man gör som man vill, som systrarna Graaf med en skärva samiskt DNA blåsa sig medial för någon tillhörighet man inte kände till, eller som Jon Henrik konvertera. Värre då, när liknande görs av staten.

Man kan skriva spaltkilometrar om den samiska gruppens sätt att odla sin särart, ta till sig och förhöja allt som kan flytta positioner framåt. Men samtidigt förminska, förtala, ibland med statens stöd, förskjuta minsta som inte går deras väg. Om konsekvenser för mark- och skogsägare som inte själva kan styra skog och mark, turism och evenemang som trängs undan, historieskrivning där enstaka sameviste blir samisk bygd och tradition, den rättsobskyra Girjas-domen eller om samers monopol på renskötsel.

Tillvägagångssätten, metoderna, att på grund av orätt i det förgångna eller urminnes hävd, i något som i allt väsentligt är privat, kräva särbehandling är motbjudande. Statligt, politiskt erkännande av en folkgrupps särställning och särlagstiftning är, som med det bråkiga ”parlamentet” Sametinget, en katastrof. Detta skadar nu skogskoncernen.

Uppvuxen i Sundsvall med SCA:s huvudkontor framför fötterna, flera i vänskapskretsen på olika sätt knutna till bolaget, kunnig om dess betydelse för näringsliv, familjer och samhällen över hela landet, kan jag inte annat än bli skäligen besviken och förbannad. Förbannad över att se den splittrande politiken pågå år ut och år in med allt vad det nu för med sig.

Beslutsfattarna, förstår dom vad dom gjort? Ser dom konsekvenserna? Inför politiken är och skall vi alla vara lika. Sápmis ansträngning till trots, samer är inte mer ursprungsfolk än andra. Minoritetspolitiken skadar landet, är ovärdig en västerländsk demokrati, en skam för Sverige. Den måste få ett slut!

Björn Schaerström

Civilekonom och debattör