Jag har följt många föräldrars kamp för att få träffa sina barn i egenskap av att ha arbetat i familjejour över tio år. Pappan jag nu ska berätta om vill vara anonym men vill förmedla vad som händer i svenska rättssalar och hos den delen av socialtjänsten som kallas Familjerätten.

Redan från början har pappan och hans son mött motvind. Sveriges föråldrade föräldrabalk från 1949 gav modern ensam vårdnad eftersom föräldrarna inte var gifta. Lagen gäller än idag och dess konsekvenser präglar årligen livet för 100-tusentals barn. Det har blivit en lång rad av motgångar, undanhållanden och missförhållanden inom socialtjänsten och i domstolarna, där förlegade strukturer gör att pappan fortfarande behandlas som en förälder på undantag.

Senast kallades sonen, vid tillfället 12 år gammal, till ett barnsamtal på Familjerättsavdelningen i Göteborg, ett samtal som saknade lagstöd, hölls mot pappans uttryckliga vilja och där sonen aldrig fick veta att en dom om umgänge faktiskt gällde.

Barnsamtal inom frivilliga samarbetssamtal är en stödinsats. De får inte hållas utan samtycke från båda föräldrarna, såvida det inte finns uttryckligt lagstöd genom en domstols- eller nämndutredning. I sonens fall saknades båda delarna.

Trots det genomfördes samtalet. Den ena föräldern var med, den andre hade sagt nej och visste inte om att samtalet skulle hållas i strid mot reglerna, alltså utan hans samtycke.

Domen om umgänge nämndes inte för barnet. I stället lades ansvaret på honom att förklara sin inställning, som om han skulle avgöra om umgänget skulle bli av eller inte. Det står i direkt strid med domstolens beslut att han inte skulle blandas in.

För barnet blir konsekvenserna allvarliga. När en myndighetsperson undanhåller att det finns en dom som gäller fram tills han fyller 18, skapas en falsk verklighet där han förväntas ta ansvar för något som redan är avgjort. Det leder till förvirring, lojalitetskonflikt och en känsla av skuld. Han får bära ett ansvar som inte är hans, och riskerar att internalisera föreställningen att det är han själv som bestämmer om umgänget blir av eller inte. Den osäkerheten kan sätta djupa spår i hans psykologiska utveckling.

FN:s barnrättskommitté är tydlig i sin allmänna kommentar nr 12 (2009): barns åsikter ska kunna uttryckas fritt, utan press eller påverkan. Om bara den ena föräldern sitter med, och barnet inte får relevant information, inte får veta vad som sägs i den gällande domen om umgänge, är barnets ord inte grundade på korrekt information eftersom ytterst relevant information undanhållits det.

Det här är inte en ny företeelse i Göteborg. Redan 2015 beskrev Maciej Zaremba i artikelserien Rättvisans demoner i Dagens Nyheter hur Familjerätten i Göteborg agerade olagligt i liknande situationer. Tolv år senare ser vi att mönstret består.

Konsekvenserna av att lagen inte följts är tydliga:

- Barn tvingas välja mellan sina föräldrar.
- Domstolsbeslut undergrävs i praktiken.
- Föräldrar tappar förtroendet för frivilliga insatser.

Vår rättsordning bygger på att domstolar avgör i vårdnadsärenden när föräldrar inte kan enas. När en tjänsteman i Göteborg tillåter sig att hålla barnsamtal utan lagstöd, utan den ena förälderns samtycke och i strid med en dom, urholkas den ordningen.

Barnsamtal som en del av frivilliga samarbetssamtal får aldrig användas för att sätta en dom ur spel. Myndigheter ska följa lag, inte skapa egna lagar. Barn ska skyddas från ansvar, inte behöva bära det när vuxenvärlden abdikerar.

Nikolas Laios, Styrelseledamot
Mans- och familjejour