Debatt: När informationspåverkan kommer inifrån

Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) ska upptäcka och motverka utländsk informationspåverkan. Ett lovvärt uppdrag. Men stirrar man för länge mot Moskva och Peking riskerar man att missa det som händer rakt framför näsan.

Många svenskar har bakgrund i arabisktalande länder. Det säger ingenting om deras lojalitet, men påminner om att informationspåverkan inte behöver passera svenska redaktioner för att nå svenska medborgare.

Arabiskspråkiga medier, sociala plattformar och religiösa predikanter kan påverka opinionen och bidra till mobilisering på svenska gator. Ändå tycks Sverige främst uppmärksamma propagandan när den talar ryska eller kinesiska.

I en arabiskspråkig artikel från den 8 oktober 2026 avfärdar nättidningen İLKHA Donald Trumps påstående om kopplingar mellan studentprotesterna i Frankrike och politisk islam. Först handlar det om lärarbrist och överfulla klassrum. Sedan dyker huvuddukar, diskriminering, sekularism och kolonialism upp. Allt för att förklara varför protesterna absolut inte handlar om politisk islam. Man måste nästan beundra pedagogiken. En artikel behöver inte innehålla en enda osanning för att vilseleda. Det räcker att välja rätt fakta, servera dem i rätt ordning och låta läsaren dra slutsatserna själv.

Först avfärdas religionens betydelse. Sedan framställs Frankrike genom berättelser om förtryck och koloniala oförrätter och till slut framstår ilskan som en moralisk plikt. När extremister därefter pekar ut väst som fienden kan marken redan vara beredd.

När Hamas efter terrorattacken den 7 oktober 2023 uppmanade till mobilisering utanför Mellanöstern var det knappast luciatåg genom Europas huvudstäder som rörelsen hade i åtanke.

Om bristande skolresurser förklarar våldsamma protester, varför ser protesterna så olika ut mellan länder? Är det skolbänkarnas skick som avgör när missnöje övergår i vandalisering, eller spelar politiska rörelser och sociala motsättningar större roll?

Vad bör Sverige lära av Frankrike?

Främmande makt behöver inte skapa konflikter. Det räcker att identifiera dem, förstärka motsättningarna och rikta missnöjet mot samhällets institutioner. Ett exempel är kampanjen där svensk socialtjänst anklagades för att kidnappa muslimska barn.

Svenska myndigheter granskar radikala imamer i moskéer, samtidigt som predikanter och politiska agitatorer kan nå miljoner via arabiskspråkiga tv-kanaler. Varför leta efter extremismen med förstoringsglas när den ibland sänds i HD? Vilken bild av Sverige och västvärlden förmedlas dagligen? Hur skiljer sig exempelvis Al Jazeeras arabiska rapportering från den engelska i nyhetsurval, vinkling och politiska budskap? Detta förtjänar systematisk granskning. Informationspåverkan behöver inte viskas i en källarmoské. Ibland räcker det med en tv-studio och bästa sändningstid.

Under 2025 producerade MPF 37 rapporter till regeringen. Men det framgår inte offentligt i vilken utsträckning arabiskspråkig informationspåverkan behandlats. Det betyder inte att bevakning saknas, men väcker frågor om prioriteringarna.

Sverige behöver inte ännu en myndighet vars främsta prestation är att dokumentera sin egen verksamhet. MPF:s existensberättigande bör mätas i förmågan att identifiera verkliga hot. Hoten mot Sverige behöver inte längre knacka på dörren. De kan redan ha hittat in, medan myndigheterna sammanställer nästa lägesrapport.

Alexander Maron
Mellanösternkännare