Debatt: När juridiken förväxlar identitet med biologi

Kan en administrativ registrering förändra en människas biologiska kön? Frågan har blivit politiskt kontroversiell i Sverige, men konsekvenserna är högst konkreta. När juridiskt erkännande behandlas som om det automatiskt förändrar biologiska förhållanden, uppstår frågor om rättssäkerhet, kvinnors trygghet och statens ansvar att skydda människor i utsatta situationer.

En person som fötts som man kan identifiera sig som kvinna och få sitt juridiska kön ändrat. Hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp kan förändra vissa kroppsliga egenskaper, men en juridisk registrering är inte detsamma som en biologisk förändring. Att respektera en människas värdighet kräver inte att vi förnekar denna skillnad.

Den 22 oktober rapporterade Svenska Dagbladet om en morddömd person som efter ett juridiskt könsbyte hade placerats på en kvinnoanstalt men därefter flyttades till en mansanstalt. Händelsen väcker en principiell fråga: ska den juridiska könstillhörigheten ensam avgöra placeringen inom kriminalvården?

Fängelser är miljöer där intagna inte själva kan lämna en otrygg situation. Kriminalvården har därför ett särskilt ansvar att förebygga våld och skydda både säkerhet och personlig integritet. Kvinnliga intagnas trygghet får inte bli en underordnad fråga i tillämpningen av administrativa regler.

Det innebär inte att transpersoner generellt ska betraktas som farliga. Placering måste bygga på individuella riskbedömningar, dokumenterade kriterier och rättssäkra beslut. Men juridisk könstillhörighet bör inte heller automatiskt väga tyngre än alla andra relevanta omständigheter.

Sveriges nya lagstiftning om juridiskt kön (lag 2024:238), som trädde i kraft i juli 2025, skiljer den juridiska processen från den medicinska och sänker åldersgränsen till 16 år. Samtidigt har kritiken vuxit. I Svenska Dagbladet publicerades nyligen debattartikeln ”Riv upp könslagen – för kvinnors skull”, undertecknad av Adelina Strand och fjorton andra transkvinnor. De efterlyser en omprövning av lagen och tydligare regler för könssegregerade miljöer. Debatten visar att det finns olika uppfattningar även bland dem som berörs direkt av lagstiftningen.

Erfarenheter från andra länder manar till eftertanke. I Skottland ändrade kriminalvårdsmyndigheten Scottish Prison Service (SPS) sina riktlinjer efter fallet Isla Bryson, så att transkvinnor som tidigare utövat våld mot kvinnor inte längre placeras på kvinnoanstalter.

Mitt förslag är att Sverige åtminstone tillfälligt inrättar särskilda avdelningar för transkvinnor som inte genomgått könsbekräftande underlivskirurgi. Sådana avdelningar skulle kunna finnas inom eller i anslutning till både mans- och kvinnoanstalter, beroende på säkerhetsbedömning och individuella behov. Placeringen ska inte vara automatisk, utan avgöras genom tydliga, nationella kriterier som beaktar risker, sårbarhet, integritet och den intagnes situation.

En sådan lösning får inte innebära straffliknande isolering eller sämre levnadsvillkor. Avdelningarna måste erbjuda värdiga förhållanden, vård, sysselsättning och möjlighet att överklaga placeringsbeslut. De ska skydda både kvinnliga intagna och transpersoner som själva riskerar att utsättas för våld.

En konservativ rättsstat måste kunna hålla fast vid två principer samtidigt: varje människa har ett okränkbart värde, och biologiska förhållanden upphör inte att existera för att ett register ändras. Juridiskt erkännande behöver inte betyda att samma kriterier ska tillämpas automatiskt i varje institutionell situation.

Lagens uppgift är att skapa tydliga regler, skydda rättigheter och hantera verkliga konflikter med ansvar och proportionalitet. Sverige bör därför se över hur könstillhörighet, biologiska omständigheter och individuella risker ska vägas samman inom kriminalvården. Kvinnors trygghet och transpersoners värdighet får inte ställas mot varandra genom administrativa automatlösningar.

Carlos Manuel Estefanía Aulet
Lärare i samhällskunskap och spanska som modernt språk