Facebook noscript imageDebatt: När ledning blir ett vapen – vad Sverige kan lära av operation Vivaldi
Hoppa till innehållet

Debatt: När ledning blir ett vapen – vad Sverige kan lära av operation Vivaldi

Ukrainska gränsbevakare med drönare. Arkivbild. Foto: ArmyInform, CC BY 4.0.
Ukrainska gränsbevakare med drönare. Arkivbild. Foto: ArmyInform, CC BY 4.0.

Bakom Ukrainas framgång i operation Vivaldi låg ett ombyggt ledningssystem. Sverige satsar miljardbelopp på ny teknik, men utan en matchande ledarskapskultur ger den ingen effekt, skriver Lars Berg.

Operation Vivaldi, som genomfördes av Ukrainas tredje armékår i Lymanriktningen, resulterade i befrielsen av 277 kvadratkilometer och 16 samhällen. Enligt tankesmedjan ISW försvårade offensiven de ryska planerna i Donetskregionen avsevärt. Men i en krönika i Ukrajinska Pravda uppmanar kårens ställföreträdande chef, överste Rodion Kudrjasjov, oss att blicka bortom kilometrarna. Det avgörande var vad som förändrades i ledningssystemet långt innan den första soldaten tog ett steg framåt.

För Sverige, som efter Natointrädet digitaliserar och expanderar Försvarsmakten, är läxan glasklar: dyr teknik har ingen effekt utan en matchande ledarskapskultur.

Kudrjasjovs tes är tydlig: en offensiv inleds långt innan infanteriet rycker fram. Operationen föregicks av ett halvårs arbete. När kåren tog över ansvarsområdet var primäruppgiften inte att rycka fram utan att stoppa infiltration och stabilisera fronten.

Den moderna striden beskrivs som ett sammanhållet system:

  • Tidig upptäckt av fienden på djupet.
  • Berövande av fiendens insyn i det egna området.
  • Drönarangrepp riktade direkt mot logistiken.
  • Sömlös koordinering med specialförband, underrättelsetjänst och gränsbevakning.

Ledningsmodellen byggdes om under pågående strid. Kårchefen Andrij Biletskyj införde principen att chefen bär det fulla ansvaret för hela kedjan – från soldatens utbildning till resultatet på slagfältet. Detta krävde snabba chefsbyten, omstrukturering av staber och en stärkt underofficerskår.

Om en lägre chef ser en förändring men måste gå igenom flera godkännandenivåer, förlorar armén mot den som agerar inom minuter. Ledningsflexibilitet mäts i tiden mellan identifierat problem och verkställd lösning. Kudrjasjov understryker att modellen inte kan kopieras mekaniskt. Det som ska skalas upp är förmågan att ständigt anpassa operationer och lära av erfarenhet.

Sverige investerar tungt i digitaliseringen av markstridskrafterna (LSS Mark) och har under 2026 aviserat miljardbelopp till system för lägesuppfattning och molnlösningar – med element inspirerade av Ukrainas Delta. Chefen för Försvarsmaktens cyberförsvar, Mattias Hanson, har satt upp ett tydligt mål: att förkorta tiden från upptäckt till bekämpning från timmar till minuter.

De svenska doktrinerna MSD 22 och DGO 20 bygger på uppdragstaktik och delegerat initiativ. Men en princip i reglementet är inte samma sak som den faktiska kulturen i staberna. Enligt försvarsbeslutet 2024 växer armén med nya brigader fram till 2030 samtidigt som nya digitala plattformar införs. Frågan är hur snabbt beslutshastighet och delegering kan förankras i en växande struktur.

Erfarenheterna från Vivaldi är inget färdigt recept, utan en ukrainsk officers personliga analys. När motståndaren har ett massivt resursövertag leder en linjär duell, förband mot förband, till en återvändsgränd. Varje resurs måste ge maximal effekt.

Sverige investerar redan i tekniken, men tekniken är bara en förstärkare. Det verkliga övertaget skapas genom beslutshastighet, omedelbar integration av underrättelser och en ledarskapskultur där chefer vinner tid i stället för att förlora den i byråkratiska processer.

Lars Berg

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu