Vad händer med samhället när polismyndigheten börjar censurera vissa åsikter i en öppen diskussion som är en del av den svenska samhällsdebatten, frågar sig John Gustafsson.
Amnesty International säger följande om yttrandefriheten:
”Rätten att få uttrycka sin åsikt är en av de grundläggande mänskliga rättigheter som Amnesty International kämpat för ända sedan organisationen bildades år 1961. Hur pass mycket eller lite regeringar tolererar kritiska röster säger ofta mycket om hur de ser på mänskliga rättigheter generellt.”
Att få framföra sina åsikter är alltså, med ett par undantag, en mänsklig rättighet som också är reglerad i svensk grundlag genom offentlighetsprincipen, vidare i tryckfrihetsförordningen och yttrandefriheten.
Och i Sverige är vi också så vana vid den här rättigheten att vi tar den för given.
Detta blev tydligt när en svensk myndighet, polismyndigheten, rakt av censurerade den offentliga samhällsdebatten i mitten av november förra året.
Lördagen den 16 november 2024 publicerade polisen ett inlägg på Facebook som handlade om mäns våld mot kvinnor.
I kommentarsfältet började medborgare försöka delta i diskussionen. Detta stoppades dock snabbt.
Men eftersom administratörerna av Facebooksidan uppenbarligen inte var ett dugg intresserade av en objektiv, demokratisk diskussion, utan de ville i stället bara se kommentarer som gick i linje med deras egna åsikter och uppfattningar, så började alla oppositionella kommentarer i snabb takt att raderas.
Trots att de raderade kommentarerna var både sakliga, hövliga och faktabaserade. Det fanns alltså inte en antydan till hån, hot, eller hat.
Och helt plötsligt befann vi oss alltså i en situation där representanter för polismyndigheten, i sin egenskap av administratörer för FB-sidan, agerade åsiktspoliser och censurerade alla som inte uttalade sig i linje med den godkända ”partilinjen.”
Vilket till och med finns inskrivet i polisens handbok ”Hanterandet av sociala media” att de skall göra.
Polisen har alltså offentliga direktiv som säger att de ***ska*** censurera kommentarer som de själva anser vara allmänt tyckande och olämpliga.
Nu kan vi tycka vad vi vill om de här oppositionella rösterna. Mäns våld mot kvinnor är ett ämne som väcker många starka känslor.
Men att en del människor, med hjälp av vetenskapligt säkerhetsställda fakta, ändå vill påvisa att ekvationen våld i nära relationer är så mycket större än bara just mäns våld mot kvinnor det är ju enligt Amnesty International en mänsklig rättighet som också är reglerad av svensk grundlag.
Framför allt, vilket också är viktigt att påpeka, som ingen av kommentarerna syftade på att det inte är viktigt att fokusera på mäns våld mot kvinnor.
Utan de syftade istället på att män som utsätts för våld i en nära relation av sin kvinnliga partner också förtjänar att lyftas fram ungefär lika mycket som misshandlade kvinnor.
Eftersom fördelningen mellan manliga och kvinnliga utsatta, manliga och kvinnliga förövare, enligt vetenskaplig forskning och statistik är ungefär lika.
Kommentarerna handlade helt enkelt om jämställdhet i arbetet mot våld i nära relationer.
En offentlig plattform som Facebook kräver acceptans för olika perspektiv och åsikter, så länge de framförs sakligt och respektfullt. Om polisen önskar en helt styrd diskussion bör de välja ett slutet forum.
Det är oroande att polisen censurerar sakliga, faktabaserade kommentarer i en offentlig samhällsdebatt. Det visar tecken på en utveckling som hotar grundläggande demokratiska principer.
Risken är stor att polisen kommer fortsätta censurera den fria, sakliga, faktabaserade samhällsdebatten även i framtiden.
