Trots att rättsstaten kräver att skuld ska vara ställd utom rimligt tvivel, döms unga män i Sverige idag till långa fängelsestraff och höga skadestånd – på bristfällig eller ensidig bevisning. Vi är många som har försökt väcka justitieministerns uppmärksamhet om detta växande problem. Men från Gunnar Strömmer hörs ingenting – förutom ljudet från dragspelet.

Medan justitieministern spelar dragspel sitter hundratals unga killar och män tvivelaktigt eller oskyldigt dömda för våldtäkt på våra svenska anstalter.

I månader har vi försökt nå honom – via mejl och brev hem – men mötts av total tystnad. Den som är ytterst ansvarig för rättssäkerheten duckar frågan, medan dessa män och deras familjer krossas av rättsstatens brister.

När tjänstgörande domare inte dömer enligt den grundläggande rättsprincipen – “ställt utom allt rimligt tvivel” – blir rättssystemet en fara. Våra kära riskerar att dömas till långa fängelsestraff och livsförödande skadestånd utan att skuld är tillräckligt bevisad.

Nu talas det om hårdare straff, fler fängelser och till och med om att hyra platser i Estland. Men den avgörande frågan ställs inte: dömer vi rätt personer?

Istället för att bygga ut anstalterna borde vi se över möjligheten till fotboja i fler fall, och framför allt säkerställa att de som är skyldiga verkligen döms – medan de som åtalas på tveksamma grunder frikänns, precis som lagen kräver.

Offer ska naturligtvis få upprättelse. Att skyldiga går fria är sorgligt. Men att kompensera för friade skyldiga genom att döma oskyldiga är ett rättsstatligt haveri.

När ska Gunnar Strömmer ta sitt ansvar? När ska han våga möta verkligheten som många unga män och deras anhöriga lever i – en verklighet där rättssäkerheten sviktar och tystnaden från makten är öronbedövande?

Nina Hamilton och Jenny French

Mammor till söner oskyldigt dömda för våldtäkt
Medlemmar i nätverket Mannaminne