Debatt: Politikerna vet att det finns rättssäkerhetsproblem – varför händer inget?

Sverige har skärpt sexualbrottslagstiftningen, höjt straffen och accepterat att människor kan dömas till många års fängelse i mål där den centrala frågan är vad som hände mellan två personer när ingen annan var där.

Nu har regeringen själv medgett att rättssäkerhetsfrågorna behöver granskas mer systematiskt. Ändå händer ingenting.

Svensk rätt är tydlig: åklagaren ska bevisa skuld utom rimligt tvivel. Den tilltalade ska inte bevisa sin oskuld. Högsta domstolen har dessutom slagit fast att det inte räcker att målsägandens berättelse framstår som mer trovärdig än den tilltalades.

Ändå finns sexualbrottsmål där teknisk bevisning saknas, där ingen oberoende person har sett själva händelsen och där kärnan består av två helt oförenliga berättelser. Stödbevisningen kan i stället bestå av vad någon berättat efteråt, hur personen mått eller hur domstolen värderar berättelsens tillförlitlighet.

Resultatet kan ändå bli fem eller sex års fängelse.

Då måste vi våga fråga: När blir ”utom rimligt tvivel” i praktiken ”vem tror vi mest på”?

Det är inte ett angrepp på brottsoffer. Det är inte ett försvar av våldtäktsmän. Det är en rättssäkerhetsfråga.

Jag är jurist och involverad i ett konkret svenskt sexualbrottsmål. Efter att ha gått igenom förundersökning, domar, digitalt material och senare framkomna omständigheter anser jag att det finns allvarliga frågor kring rättssäkerheten.

Genom arbetet har jag också kommit i kontakt med många andra ärenden där liknande frågor återkommer: motstridiga eller förändrade uppgifter, begränsad objektiv bevisning, indirekt stödbevisning, digital information som enligt de berörda inte utretts fullt ut och stora svårigheter att få ny bevisning prövad när domen väl fått laga kraft.

I vissa fall aktualiseras också möjliga ekonomiska motiv och betydande skadestånd.

Det betyder självklart inte att en målsägande ljuger därför att hon kan få ersättning. Men varför skulle ekonomiska motiv vara förbjudna att undersöka när konkreta omständigheter pekar i den riktningen? I andra brottmål analyseras motiv hela tiden.

Den 11 augusti 2026 sade justitieminister Gunnar Strömmer i riksdagen att det börjar finnas underlag som gör det motiverat att titta på rättssäkerhetsfrågorna kring samtyckeslagstiftningen ”på ett mer systematiskt sätt”.

Bra. Gör det då.

Låt oberoende processrättsexperter, bevisrättsforskare, domare och rättspsykologer granska ett representativt antal lagakraftvunna sexualbrottsdomar.

Granska särskilt mål där den centrala bevisningen varit muntlig. Hur hanteras förändrade berättelser? Hur används stödvittnen som inte själva bevittnat den sexuella handlingen? Hur säkras digital bevisning? Prövas alternativa händelseförlopp? Hur hanteras möjliga ekonomiska motiv? Och fungerar resningsinstitutet när ny bevisning framkommer?

Om domarna håller för granskningen stärks förtroendet för rättsväsendet.

Om de inte gör det måste Sverige få veta det.

Rättssäkerhet får inte reduceras till ett könskrig. En kvinna som utsätts för våldtäkt har rätt till ett system som tar henne på allvar och dömer gärningsmannen. En man som oskyldigt anklagas har rätt till samma rättsstat.

Den skyldige ska dömas. Den oskyldige ska frias.

Sverige skärper nu straff efter straff. Då gäller också motsatsen:

Ju hårdare staten straffar, desto högre måste kraven vara på att staten dömer rätt.

Kada Karlsson
Jurist