Speciellt tydligt blir det gällande amerikanska demokraters uttalanden
under det senaste decenniets presidentvalskampanjer i USA. Först och främst vill jag tydligt poängtera att jag inte försvarar den hårda politiska retorik som dominerar den amerikanska presidentvalsdebatten eller för den delen bitvis den svenska
partipolitiken, men det finns tydliga skillnader.

Allt från högt uppsatta folkvalda demokrater till vicepresident Kamala Harris och nuvarande president Biden har i åtskilliga intervjuer och uttalanden framhållit nödvändigheten av allt från att döda Republikanernas presidentkandidat Trump till att allmänt fysiskt skada honom. Även åtskilliga välkända artister och samhällsdebattörer tycker sig ha rätten att vädra den åsikten.

Den retoriken fanns inte innan Trump gjorde entré i presidentvalskampanjen för 10 år sedan, men idag är den allmänt förekommande i amerikansk media. I USA har Trump det senaste decenniet blivit den Onde och Hin Håle personifierad och har därmed enligt demokrater legitimerat till uttalanden om allt från hot till mordförsök. Den politiska debatten och avsaknaden av politisk retorik till förmån för hat och hot är minst sagt beklämmande.

Visst existerar det en hård ton och retorik i debatten även från Republikanernas och Trumps sida men den avgörande skillnaden är att ledande politiker inom Demokraterna (vänstern) konsekvent framför dödshot och fysiskt skadande som en godkänd del av valkampanjen samtidigt som man vill påstå sig verka för vikten av ett enande av det
splittrade amerikanska folket – ett minst sagt hycklande
motsatsförhållande.

Från Republikanerna och Trump må tonen i debatter vara hård, men skillnaden är att republikaner i princip aldrig framhåller skadande eller dödande av Biden som en del av sin retorik. Talesättet ”att se grandet i motståndarens öga men inte se bjälken i
det egna ögat” blir påtagligt.

Den libertarianske samhällsdebattören Henrik Jönsson har publicerat en kort men utmärkt video, ”Hatet mot Trump”, som med autentiska videoklipp i detalj redogör och tydliggör exempel på demokraters, vicepresident Harris och president Bidens hat och hot
riktade mot Trump, som kulminerade i mordförsöket på Donald Trump den 13 juli.

SVT och svensk nyhetsmedia har länge omfamnat narrativet att det snarare är Trump än Republikanernas politik som är det onda i amerikansk politik och samtidigt valt att inte rapportera om Demokraternas uttalade hot och hat i debatten. Den inställningen hjälper knappast till för att gjuta olja på vågorna av ett allt mer splittrande debattklimat mellan demokrater(vänstern) och republikaner(högern).

Ett tips till svensk media, om man inte under de närmaste åren vill medverka till ytterligare politisk splittring, är att jämna ut sitt rapporterande mellan vänster och höger till förmån för en mera neutral rapportering.

Media i allmänhet (undantag finns) uppfattar idag sig själva som förhållandevis politiskt neutrala men det faktum att journalistkåren och anställda på statsfinansierade SVT/SR till 75% är vänstersympatisörer och att stora delar av svenska folket anser deras nyhetsrapportering som vänsterfavoriserande talar ett annat språk – på tal om att inte se bjälken i det egna ögat.

Leif Kullberg

Kolbäck