Sverige gillar att beskriva sig som ett land med världsledande djurskydd. Men bakom retoriken finns ett obestridligt faktum: de vilda djuren i naturen omfattas inte av djurskyddslagen. På detta område är djurskyddet i Sverige sämre än i alla våra grannländer. Det är mycket olyckligt – och skapar stor osäkerhet i diskussionerna om en ny viltförvaltningslag.

Det här betyder att den grundläggande princip som styr djurskyddet – nämligen att djur ska skyddas från lidande genom tydliga regler, kontroll och sanktioner – inte gäller för majoriteten av våra djur.

Det är en rättslig lucka som riksdagen dessvärre accepterat i årtionden.

Därför fastnar debatten om jaktmetoder, eftersök och skadeskjutningar i tradition och olika särintressen, i stället för att bygga på tydliga välfärdsregler. Nu finns en historisk möjlighet att ändra på det, när arbetet med en ny viltförvaltningslag pågår. Om inte djurskyddshålet för de vilda djuren täpps till riskerar reformen att bara bli kosmetisk.

Följ grannländernas exempel

Riksdagens tystnad är inte neutral. Det är riksdagen som beslutat att viltet står utanför djurskyddslagen. I stället lutar man sig mot en allmänt hållen formulering om att jakten inte ska orsaka ”onödigt lidande”. Men vem avgör vad som är nödvändigt lidande? Utan definitioner, kontroll och sanktioner blir formuleringen i värsta fall bara en tom fras som de facto kan legitimera stort lidande.

Sverige är ensamt i Norden om att hålla fast vid denna lucka. Norge har en djurvälfärdslag som slår fast djurs egenvärde och den nya viltlagen hänvisar uttryckligen till den. Finland har från 2024 en djurvälfärdslag som gäller alla djur. Danmark anger att deras dyrevelfærdslov omfattar även vilda djur. Våra grannar gör alltså det självklara: de slår fast att djurvälfärd också gäller vilt. Sverige låter däremot viltets välfärd vara en olycklig tolkningsfråga utan strukturerad tillsyn. Vi borde i stället följa grannländernas exempel.

Regeringen beskriver att den kommande viltförvaltningslagen ska reglera genomförandet av jakt, avlivning, regionalisering och sanktioner. Det gör frågan om viltets status akut. En moderniserad lagstiftning utan djurvälfärd blir bara en strukturreform utan moralisk ryggrad och tydlighet. När fokus ligger på EU-anpassning och förvaltningsmodeller riskerar djurvälfärden att försvinna helt ur sikte.

Åtgärdsprogram

Därför uppmanar World Animal Protection riksdagspartierna att genomföra följande åtgärdsprogram:

1. Skriv in djurvälfärd som ett tydligt syfte i viltförvaltningen, som Norge gjort.
2. Utvidga djurskyddet till vilda djur antingen genom djurskyddslagen eller motsvarande skydd i viltförvaltningslagen.
3. Definiera “onödigt lidande” i lag eller bindande föreskrifter.
4. Inför transparent uppföljning av jaktens välfärdsutfall, särskilt skadeskjutningar och eftersök.
5. Säkerställ oberoende kontroll och tydlig ansvarslinje i den regionaliserade modell som föreslås.

Frågan till riksdagens partier är enkel: tänker ni täppa till djurskyddsluckan eller fortsätta att lämna Sveriges vilda djur utan ett tydligt skydd? Det har väljarna rätt att få reda på innan de går till valurnorna i höst.

Roger Pettersson

Generalsekreterare, World Animal Protection Sverige

Lina Dahl

Kampanjansvarig för vilda djur, World Animal Protection Sverige