Under nuvarande mandatperiods sista stundande dagar har regeringen lämnat över propositionen ”Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem”. En komponent inom denna är förslaget om avskaffandet av den mängdrabatt vilken tillämpas vid återkommande brottslighet. Socialdemokraterna säger nej.

Rekryteringen till grov brottslighet har i betydande utsträckning, ändrat form och därmed också i omfattning. Med en önskan att på snabbast möjliga sätt komma över pengar och samtidigt ”bli någon” söker sig unga allt oftare självmant till uppdragsgivare inom den organiserade brottsligheten. Därmed har den tidigare samhälleliga uppfattningen om brottslighet som något skamfyllt, under senare år frontalkolliderat med den lockelse de kriminella gängen saluför.

Att förstöra den yrkeskriminella attraktionskraften blir således för rättsapparaten en påtagligt lågt hängande frukt. Mot denna bakgrund blir Socialdemokraternas ovilja till att slopa mängdrabatten direkt kontraproduktiv.

Inom det preventiva arbetet mot kriminalitet måste en otvetydig komponent vara budskapet om utfört brott som det yttersta personliga misslyckandet vars skam man för resten av sitt liv tvingas bära med sig. Utöver det enskilda brottsoffrets och anhörigas lidande har den skyldiges handlingar också våldfört sig på det kollektiva samhällskontraktet. Med andra ord är samtliga medborgare att betrakta som offer för en enskild brottsutövares handling.

Den som är inkapaciterad får sämre förutsättningar att utföra ytterligare brott. Det är en vinst för samtliga parter – för den laglydige vars trygghet alltid måste vara viktigast men också för den dömde gärningsmannen som inom kriminalvården måste ges optimala förutsättningar att komma till insikt om vidden av sina handlingar.

Begår man grova brott skall man få straff som står i proportion till den sammanlagda negativa påverkan brottet medfört. Skambördan måste i en rättsstat med självaktning vara en naturlig adderande påföljd för brottslingen.

Inom gängmiljön är signalvärde och kommunikation baserad på underförstådda budskap, naturliga komponenter. Motsvarande signalvärde från samhället blir därmed helt avgörande – fortsatt brottsutövande innebär fortsatt inkapacitering – och djupare skam.

De vilka främst skulle välkomna straffrabatt är naturligtvis de kriminella gängen vars tillflöde av nya fotsoldater ytterligare skulle underlättas. Är det verkligen så oppositionspartierna vill ha det, särskilt när regeringens kriminalpolitik varit unikt framgångsrik?

Har de ingen skam i kroppen?

// Nils Garcia-Grundström
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna