Debatt: Så industrialiserar Ukraina markroboten – en läxa för Sverige

Det storskaliga kriget i Ukraina har i praktiken eliminerat det traditionella taktiska överraskningsmomentet på marken.

Den extrema tätheten av drönare gör att varje mänsklig rörelse inom flera kilometers radie från frontlinjen upptäcks inom minuter.

Infanteriförflyttningar för logistik eller medicinsk evakuering (CASEVAC) har därför blivit operationer med kritiskt höga förluster.

Denna hotmiljö har accelererat utvecklingen av obemannade markfordon (UGV), i Ukraina kallade NRK.

Förbandschefer vid fronten, däribland Andrij Kopatj (”Matematik”) i nationalgardets 13:e brigad ”Chartija”, konstaterar att plattformarna på tre år gått från verkstadsprototyper till en bärande del av frontens logistiska uthållighet.

Från improvisation till industri

Den tidiga användningen 2022–2023 byggde på ad hoc-lösningar från civila volontärnätverk.

Tre problem återkom:

• modifierade radiostyrda chassin, ofta laddade med sprängämnen mot fiendens ställningar, med begränsad terrängförmåga;
• tunga fordon som Ratel H utan inbyggd optik, vilket tvingade operatörerna att köra via en sekundär luftburen drönare (ofta en DJI Mavic);
• samt analoga FPV-länkar som krävde fri sikt och stora antennmaster och därmed exponerade operatörernas positioner för fiendens signalspaning.

Under 2026 har kedjan industrialiserats. Enligt ukrainska försvarsministeriet har UGV-system genomfört över 100 000 logistiska och medicinska uppdrag under årets första åtta månader. Takten steg från cirka 7 500 uppdrag i januari till nästan 20 000 i juli.

Utvecklingen kan sammanfattas i tre faser.

2022–2023: kommersiella RC-komponenter, extern drönarnavigering och sårbar analog radio.

2024–2025: systematisk CASEVAC under eld, fjärrstyrda vapenstationer och köldtåliga solid-state-batterier.

2026: mer än 100 000 uppdrag i ledningssystemet DELTA, direktupphandling via innovationsplattformen Brave1 samt taktiska MESH-nät och förberedelser för den suveräna satellitkonstellationen UASAT.

Uppdragen registreras och analyseras i det molnbaserade systemet DELTA; markrobotarna fungerar som digitala noder i en nätverksbaserad arkitektur. Brave1 har upphandlat mer än 22 000 UGV-enheter för 2026 – en fördubbling mot föregående år.

Via Brave1 Market får förband digitala poäng utifrån verifierad stridseffekt och kan beställa konfigurationer direkt från tillverkare, förbi traditionell byråkrati. Plattformen testar och certifierar mer än 150 modeller; nedan belyses fyra som visar spannet i viktklass och uppgift.

Fyra plattformar

Den lätta rekognoseringsklassen Plastun från Trident Tech väger 35 kilo och bär upp till 100 kilo. Räckvidden har utökats från 25 till 100 kilometer med solid-state-batterier, som ger omkring 60 procent högre energidensitet och bättre köldtålighet.

Den medeltunga logistik- och evakueringsplattformen Zmiy från Rovertech tar över 500 kg last eller kan bogsera upp till 700 kg, med en räckvidd på över 50 km. Plattformen är byggd för att överleva direkta träffar: ett exemplar i tredje arméns korps har enligt tillverkaren kört mer än 1 500 km längs frontlinjen, överlevt åtta minsprängningar och två FPV-träffar, och levererat sammanlagt 40 ton förnödenheter.

Sjukvårdsplattformen Murakha CaseEvak från Robotizovani Kompleksy evakuerar under direkt eld. Den förseglade personkapseln är tillverkad av svenskt Armox 500T från SSAB och ger skydd mot splitter och FPV-drönare.

Den tunga logistikplattformen Protector från Ukrainian Armor använder luftfjädring på bakaxeln och tar enligt tillverkaren upp till 1 480 kg efter en nyligen gjord uppgradering (tidigare 700 kg). Den fungerar som obemannad bepansrad transportör till framskjutna ställningar.

Kommunikation utan enskild sårbarhet

Beroendet av kommersiella satellitnät som Starlink har skapat geopolitiska och operativa risker, bland annat geofencing-restriktioner.

Ukraina har därför byggt en flerskiktad arkitektur.

Utvecklare som Bravo Dynamics använder självläkande MESH-nät där varje fordon, flygdrönare och repeterare är en nod; störs en länk omdirigeras trafiken. Signalförband sätter upp lokala LTE-celler så att UGV-modemen kan växla när satelliten faller bort.

Styrsystemet Droid Box från DevDroid fungerar som en gemensam ”hjärna” för olika NRK-plattformar och stödjer samtidig drift över radio, LTE och Starlink för att undvika enskilda kommunikationsavbrott.

För att minska beroendet av utländska konstellationer förbereder Stetman tillsammans med danska GomSpace uppskjutningen av mikrosatelliten UASAT-NANO i oktober 2026 – en testfas inför en planerad konstellation på upp till 360 satelliter.

Den första operativa omgången om 120 enheter är planerad att nå omloppsbana under 2027.

Läxor för Sverige

För svensk försvarsmakt och industri, med aktörer som Saab och BAE Systems Bofors, är den ukrainska utvecklingen en skarp kontrast mot det västerländska spåret: små serier av dyra, komplexa plattformar med decennielånga utvecklingscykler. Erfarenheten från högintensiv europeisk krigföring är att en taktisk markrobot måste behandlas som förbrukningsvara, närmare en artillerigranat än ett stridsfordon. När styckpriset ligger på 8 000–20 000 dollar kan en krigsmakt absorbera stora materiella förluster utan att tömma upphandlingsbudgeten.

För Sverige, med stora glesbefolkade ytor och begränsad personalbas, erbjuder industrialiserade UGV en hållbar väg för territoriellt försvar. Den defensiva infrastrukturen i kris kan byggas på distribuerade nätverk av dolda, underjordiska startcontainrar med modulära markrobotar längs strategiska axlar, till exempel på Gotland eller i Norrbotten. Vid skärpt läge skulle mobiliserade operatörer, verksamma från skyddade ledningsplatser hundratals kilometer bort i Stockholm eller södra Sverige, kunna aktivera och styra resurserna för att hålla defensiva zoner.

För att behålla relevans behöver Sverige och FMV korta certifieringskedjorna, införa snabbspår efter Brave1-modellen och integrera förbrukningsbara markrobotar direkt i de taktiska förbanden.

Lars Berg