Vad är det då som vi, oroade medborgare, har observerat?

Vi har läst om otaliga skandaler avslöjade av journalister. Den ena allvarligare än den andra.

Vi har noterat tvivelaktiga affärer mellan kommunpolitiker och företagare, ofta med personliga kopplingar eller partianknutningar.

Vi har observerat svängdörrar mellan politiker och friskoleföretag, likaså mellan myndigheter som Skolinspektionen och friskoleföretag, samt även mellan lobbyföretag med betydande ekonomiska och politiska resurser och politiker som har i eller har haft i uppgift att reglera friskolemarknaden.

Vidare ser vi att den nuvarande regeringen har nära band till friskolebolagen, inte minst inom utbildningsdepartementet, men långt ifrån begränsad till det. Den ledande koncernen, Academedia, har uttryckt sitt stöd för regeringens förslag till reglering, och företagets VD hävdar att många av dessa förslag faktiskt härstammar från dem själva. Vi undrar vem som styr egentligen?

Det finns många andra oroande tecken utöver detta som vi noterar.

Detta är inte enbart åsikter eller grundlösa antaganden, utan snarare dokumenterade förhållanden som finns tillgängliga för alla att granska genom det som ligger öppet på nätet, det som har skrivits i media eller till exempel i Tankesmedjan Balans bok ”De gränslösa”.

Sedan min uppväxt har jag alltid haft den övertygelsen att Sverige var skickligt på att bekämpa korruption och bara misstanken om korruption ledde till att myndigheterna agerade och de oskyldiga spelade med öppna kort. Det är något som har förändrats, och det är nu dags att ta itu med det.

Det finns flera myndigheter som arbetar mot korruption, men de nuvarande myndigheterna är otillräckligt rustade för att utreda misstänkt korruption i dessa fall. Polisens Nationella anti-korruptionsenhet avslutar ofta sina utredningar på grund av bristande bevis, och samma gäller för Åklagarmyndighetens Riksenheten mot korruption. Även om dessa myndigheters insatser är viktiga och fler bör tipsa dem, krävs det ytterligare åtgärder för att fullständigt avfärda misstankarna som riktas mot det nuvarande systemet.

Det är nödvändigt med en mer omfattande insats för att återställa förtroendet för det demokratiska systemet. Systemet, genom dess ifrågasättande, har tagit skada, och därför krävs en grundlig utredning, ledd av en trovärdig åklagare, för att säkerställa att misstankar inte kvarstår efter utredningen. För Sveriges bästa, bör korruptionen inom friskolesystemet och eventuella kopplingar till politiker och myndigheter utredas, antingen för att avfärda misstankarna eller för att stoppa korruptionen.

Rickard Öhman