Facebook noscript imageDebatt: Svensk konsensus och artificiell intelligens – förlusten av vårt Jag
Hoppa till innehållet

Debatt: Svensk konsensus och artificiell intelligens – förlusten av vårt Jag

Riskerar vi att överlåta vårt tänkande till AI? Illustration: Gerd Altmann/Pixabay.
Riskerar vi att överlåta vårt tänkande till AI? Illustration: Gerd Altmann/Pixabay.

Artificiell intelligens och dominanta samhällsinstitutioner. Två skilda fenomen, men med gemensam problematik: risken att individen överlåter delar av sin identitet och sitt tänkande åt en utomstående, skriver Daniel Gösta Thor.

AI har utvecklats explosionsartat. Utöver fördelarna nämns en tydlig risk där individen slutar skapa egna tankar när det svar man söker alltid är tillgängligt. Utan mänskliga interaktioner och de nya insikter som följer kan en oönskad mental konsensus och passivitet uppstå. Undersökningar har visat tecken på studenters sjunkande läsförståelse samt kunskapstapp, och psykologer varnar för fallgroparna i att fatta livsavgörande beslut efter samtal med AI.

Sveriges institutioner och samhälle bedöms av det vetenskapliga forskningsfältet vara just konsensusorienterade, där vi undviker konflikter och svar som ifrågasätter. Många känner nog igen det från föreningslivet, fikastunden och arbetsmiljön. ”Kontroversiella” ämnen och åsikter innebär att argument och samtal försvinner till förmån för obekväm tystnad och kroppar som skruvar sig.

Är detta fenomen vårt kulturella varumärke? Eller en modern teknik, i likhet med artificiell intelligens?

Betraktar man historien pekar mycket mot det sistnämnda, då vi i perioder varit ett av de mest konfliktfyllda länderna i Europa. Man behöver inte gå längre tillbaka än till 1900-talets första hälft för att mötas av svenskar som protesterade mot arbetsgivare med strejker, lockouter och konfrontationer.

Det var även under denna tid som Socialdemokraterna inledde sin 44-åriga period vid regeringsmakten – unikt för demokratiska länder. Per Albin Hansson beskrev samhället som ett gemensamt hem: den plats som mest av alla kräver enighet. Civilsamhället, möjligen inspirerat av tidens anda, levde upp till bildspråket med likartad institutionell utveckling, och 1938 undertecknades Saltsjöbadsavtalet, där landets arbetstagare och arbetsgivare kom överens utan statlig inblandning. Konsensus växte då gradvis fram både politiskt och medborgerligt.

Saltsjöbadsavtalet och socialdemokratin har haft goda intentioner. Men vad händer med individen när den vant sig vid att allt, inklusive konflikter, löses av institutioner?

Immanuel Kant – den kanske största filosofen inom västerländsk idéhistoria – har ett svar. Den öppna offentliga debatten (inte endast den politiska) utgör en intellektuell och moralisk mognadsprocess. Genom den kan samhället ta sig ut ur ”omyndigheten” att inte våga tänka själv. En princip, åsikt eller lag som inte tål granskning kan inte heller bära långsiktigt.

När vi tänker utan begränsning som resultat av en motsättning där vi söker efter svar, formar vi en självständigt utvecklad identitet – den som utgör vårt Jag och är själva grunden för mötet med andra. I de internationellt oroliga tider som pågår ger det även bättre förutsättningar för att stå emot yttre påverkan och oönskad ideologisk dominans, ett vanligt verktyg för främmande makter och religiöst fundamentalistiska rörelser.

Den definitiva konsensuskulturen i Sverige har kanske passerat sitt bäst före-datum, och AI får aldrig ersätta självständigheten.

Daniel Gösta Thor

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu