Debatt: Svensk politik – fantasi och verklighet

Spelar det någon roll om Magdalena Andersson ersätter Ulf Kristersson? Knappast. Även små förändringar måste ta sig igenom en tung och långsam process, skriver Stig Foelhammar.
I två månader har väljarna nu fått följa gyttjebrottningen om vem som ska bilda ny regering. De mer luttrade menar att det spelar mindre roll vem som får bilda regering. Den kommer hur som helst att bli svag och ingenting av betydelse kommer att hända under de kommande fyra åren.
Det stämmer kanske, för frågan är om det skulle bli så värst stor skillnad om Magdalena Andersson får Ulf Kristerssons roll som statsminister? Skulle Regeringskansliet och statsförvaltningen förändras dramatiskt?
Svaret är enligt min uppfattning ”nej, knappast”!
Staten är nämligen mycket tröghetsdriven, långt mer än de flesta anar. För att förstå varför granskar vi först det som brukar anses viktigast: statsbudgeten.
Statsbudgeten består av många poster med egna underposter. Utrymmet för ändringar är dock litet: bara 1–3 procent av totalsumman på 1 557 miljarder kronor, och kanske 5–9 procent under hela fyraårsperioden. De flesta ändringar kräver lagändringar, vilket är både krångligt och tidskrävande.
Regeringskansliets tjänstemän utformar de konkreta förslag till lagändringar som riksdagen sedan ska ta ställning till. Processen inleds med ett utredningsdirektiv. I detta anger ansvarig minister de problem som utredningen ska belysa, vad som kan och bör ändras, vem som ska leda arbetet och när det ska vara klart.
Utredningen genomför sedan sitt arbete och lägger fram sina förslag. Därefter skickas förslagen på remiss, så att berörda myndigheter och organisationer skriftligen kan yttra sig över dem.
Först nu börjar det egentliga arbetet i Regeringskansliet. En tjänsteman redogör för utredningens förslag och remissvaren för ansvarig minister. Ministern beslutar hur arbetet ska gå vidare och sätter en tidsplan för när förslaget, propositionen, ska gå till riksdagen.
Nu blir det bråttom för Regeringskansliet, särskilt när det gäller helt ny lagtext snarare än ändringar i befintlig. Vid ny lagtext eller väsentliga ändringar ska Lagrådet bedöma om förslaget är förenligt med Sveriges fyra grundlagar. Därefter beslutar regeringen om propositionen.
Propositionen går från den nya regeringen till riksdagen. Riksdagens betydelse är ofta förbisedd, men i tider av svaga regeringar ökar den kraftigt. Propositionen behandlas först i ett utskott, och till sist fattar ledamöterna beslut om utskottets förslag i riksdagens kammare.
Det är alltså tidskrävande och mödosamt att få den politiska viljan att slå igenom. Dessutom måste Regeringskansliet ofta formellt uppmärksamma de berörda myndigheterna på ändringen. Efter riksdagens beslut måste många gånger den författning ändras som anger myndighetens ansvar – myndighetsinstruktionen.
Det är mycket enklare att ändra politiken i partiprogram och talepunkter än att driva igenom även små förändringar genom en tung och långsam process. Förvänta er därför varken stora förbättringar eller faror av ett regeringsbyte. Det mesta kommer att förbli som det är – utom för politikjournalisterna, som får mindre dramatiskt stoff och måste söka nya händelser att spekulera om.
Stig Foelhammar