När TV4 den 28 januari publicerade SEMAFORS och Iran internationals uppgifter om att ett av den iranska regimens nätverk, Iran Experts Initiative (IEI), hade kopplingar till Utrikespolitiska institutet (UI) via dess programchef Rouzbeh Parsi, så väckte det viss uppståndelse.

UI och dess ledning förringade först uppgifterna, men utrikesdepartementet (UI:s största finansiär) krävde en oberoende utredning. Utredningens slutsatser ledde till att Parsis anställning vid UI avslutades.

Tyvärr avslutades därmed även utrikesdepartementet och medias intresse för om svenska skattemedel går till att bekosta den iranska regimens påverkansoperationer.

Utrikesdepartementet är nämligen inte bara en finansiär av UI utan även av tankesmedjan ”International Crisis Group”. Sedan 2006 har UD/Sverige årligen betalat 6–10 miljoner till ICG.

Vad är då problemet med ICG?

Chef för Iranprogrammet på Crisis Group är Ali Vaez. Ali Vaez är nu inte bara en del av ICG utan även en av frontfigurerna i Iran Experts Initiative, samma nätverk som Parsi är del av och som ledde till hans avskedande.

Om utrikesdepartementet kräver utredning/avskedande av Parsi borde man i logikens namn även se över sitt bidrag till Crisis Group.

Problemet med Crisis Group är inte bara Ali Vaez och hans koppling till Iran Experts Initiative utan även organisationens direkta samarbete med Iran.

Den iranska regimens egentankesmedja Institute for Political and International Studies (IPIS) anordnade 2006 en konferens för förintelseförnekare i Teheran. Detta ledde till att ett 50-tal institutioner världen över gemensamt avbröt allt samarbete med IPIS, däribland Crisis Group och svenska SIPRI.

När Jawad Zarif, Jan Eliassons nära vän, 2013 blev Irans utrikesminister inledde han ett arbete för att häva svartlistningen av IPIS. Bland de första att återuppta förbindelserna och därmed legitimera IPIS är Crisis Group och SIPRI.

SEMAFOR har i sin granskning av IEI och IPIS avslöjat att IPIS och Crisis Group 2016 signerade ett ”Memorandum of Understanding, MoU, om att man ska ”promote and intensify the friendship and the mutual understanding”. Man ska också arrangera en gemensam workshop varje år, och var tredje månad ska personer från ICG ha möten med representanter för Iran. Avtalet gällde för fyra år, huruvida det är förnyat vägrar Crisis Group att svara på.

Att en tankesmedja som påstår sig vara oberoende på detta sätt signerar ett MoU med en brutal diktatur som Iran är närmast obegripligt och ifrågasätter dess oberoende!

Det finns fler besvärande kopplingar till Sverige förutom skattemedlen i sig:

• Sverige betalar genom UD ut mellan 6–10 miljoner årligen till Crisis Group sedan 2006.
• 2006 blev Carl Bildt utrikesminister och därmed chef över UD.
• 2014 förlorade Alliansen valet och Bildt entledigas som utrikesminister. Påpassligt erbjuder då Crisis Group honom en styrelseplats, som han fortfarande uppbär.

Det ser inte särskilt bra ut att före detta minister direkt går till en organisation som han tidigare utverkat bidrag till. En del skulle kalla det korruption.

Carl Bildt satt alltså i styrelsen för Crisis Group när de upprättar ett MoU med den iranska regimen 2016.

Med tanke på att Carl Bildt nästintill dagligen twittrar eller medverkar i diverse media om Mellanöstern, och i samtliga fall återupprepar den iranska regimens ståndpunkt, vore det på sin plats om oberoende media påtalade Bildts koppling till och uppgörelse med den iranska regimen och därmed gav ett perspektiv till Bildts uttalanden.

Min fråga till regering och riksdag är om det är lämpligt att skattemedel går till en organisation som har ett avtal med den iranska regimen om att främja dess ståndpunkter? Till det har organisationen ledande företrädare som är framstående medlemmar i den iranska regimens påverkansnätverk IEI.

Fråga två är om Carl Bildt med sina kopplingar till den iranska regimen är lämplig att få diverse utredningsuppdrag av regeringen?

Lars Petersson

Entreprenör