Den svenska synen på Putins Ryssland har länge präglats av naivitet. Putins mål om att återupprätta Ryssland inom gamla Sovjets gränser är en absolut realitet, och på vägen dit ligger militär aggression mot Sverige i korten, skriver dagens debattör Magnus Lagerkvist, som länge varit verksam i Ryssland.
Vårt företag Lagerkvist & Partners har varit verksamma i Ryssland sedan 1998. Våra kontakter där har alltid varit mer alarmistiska angående Putin än någon vi känner till eller läst om eller av i Sverige. I Finland, där vi varit sedan 1986, håller däremot många med oss.
De fyra planen som kränkte svenskt luftrum var ett test på hur vaket det svenska försvaret är i första hand. Att de var bestyckade med kärnvapenstridsspetsar är högst sannolikt.
Biden, USA och Nato har varit mycket tydliga med man kommer försvara varje tum av sitt territorium. När de däremot tillfrågas, som den engelske försvarsministern blev, om man kan tänka sig att ge tung militär hjälp till Ukraina, så blir svaret, om än lite inlindat, att man inte vill riskera ett fullskaligt krig i Europa med Ryssland, vilket skulle bli resultatet om sköt ner ryska plan.
Detta är ett tydligt svar för Ryssland. Man kan ta Ukraina, Sverige och Finland och sedan sitta still, utan att riskera en motattack. Jämför med vad som hände vid invasionerna på Krim och i Georgien. Det skulle naturligtvis bli ett oherrans liv, man skulle skicka materiell hjälp det fanns tid, men mer än så skulle det inte bli.
Förmodligen skulle Ryssland inleda med Sverige som har ett mycket svagare försvar och en svagare försvarsvilja än Finland – man börjar att ta Gotland, vilket sannolikt tar mindre än en dag. I Ryssland kallar man Gotland för Östersjöns hangarfartyg. Behärskar man Gotland, behärskar man Östersjön.
Att tro något annat är naivt. Det skulle också innebära också att Putin kunde avsluta sina aktiviteter med ”hedern i behåll” och, med visst fog, framställa sig som segrare.
Efter en sådan insats kunde Ryssland anta en mer långsiktig strategi igen med de Baltiska staterna. Vi skall komma ihåg att i Estland är 30 procent av befolkningen rysktalande med ryskt ursprung, i Lettland är samma 34 procent och i Litauen 6 procent.
Med lite tid på sig kan Ryssland rigga ett scenario där denna ”ryska befolkning” begär/kräver att Ryssland ”räddar” dem. Med lite skicklighet kan Ryssland skapa en så pass diffus situation att det inte blir lika självklart för Nato omedelbart ingripa. Vidare kan då världen ha vant sig vid att Ukraina, Finland och Sverige – eller åtminstone Gotland och kanske Åland – lyder under Ryssland.
Putins långsiktiga mål är att återskapa Ryssland inom det gamla Sovjetunionen gränser, vilket många håller med om, men de flesta tror att detta ”inte kommer att hända”. Magdalena Anderssons tal om att ett aktualiserande av ett svenskt Natomedlemskap skulle ”destabilisera” situationen, är en fribiljett till Putin. Tufft motstånd är det enda språk Ryssland förstår. Vi skall komma ihåg att Putin inte kommer att tveka en sekund att använda kärnvapen om han blir inmålad i ett hörn. Enda hoppet är att hans ”vänner” tar bort honom.
Den ryska arméns svaghet och bristen på materiel som framkommit allt tydligare de senaste dagarna, samt bristen på komponenter från Väst, är en viss tröst, men ju mer desperat Putin blir desto mer ohämmad kommer han att bli i sitt agerande.
Vi har en försvarsminister som är fångad i det socialdemokratiska och politiska spelet i Sverige. En katastrof. Han har inte ens förtroende i sitt eget partidistrikt. Han blev inte Arbetarkommunordförande i Dalarna. Och som många skrivit om. Kommer vår statsminister och försvarsminister kunna mobilisera och entusiasmera och leda Sverige vid ett anfall? Svaret är givet.
Nato är vår räddningsplanka som blir allt skakigare och smalare. Sverige måste omedelbart gå med i Nato.
Magnus Lagerkvist
CEO & Founder Lagerkvist & Partners
Verksamma i Ryssland sedan 1998
