Debatt: V kräver fika – och öppnar dörren för en helt ny regering

S, M och KD i samma regering låter som en omöjlighet. Men Vänsterpartiet har sparkat in dörren, och tillsammans har de tre partierna 191 mandat – en egen majoritet, skriver Tomas Hedlund.
Jag erkänner. Jag har lyft tanken tidigare och mötts av skepsis. Det är begripligt. S, M och KD i samma regering låter fortfarande som en politisk omöjlighet.
Efter Vänsterpartiets besked om att stödja Moderaternas Andreas Norlén som talman lämnade Magdalena Andersson på måndagen tillbaka sonderingsuppdraget. Hon ser i nuläget ingen möjlighet att bilda regering. Norlén valdes senare samma dag om som talman. Kvällen innan hade Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson i SVT:s Agenda konstaterat att S, V, MP och C inte ens lyckats få till den fika som V länge velat ha.
Låsningen kommer efter en valrörelse där V tvingades stryka flera kandidater efter avslöjanden om bland annat antisemitism och hyllningar av Hamas. Sedan valet utreds dessutom misstänkt valfusk i Borlänge kopplat till en nyvald V-ledamots personkampanj. Ingen är delgiven misstanke om brott, och ledamoten nekar till inblandning. Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin sade redan under valrörelsen att V var ”mycket, mycket långt ifrån att sitta i en regering”.
Mitt i detta finns en annan matematisk möjlighet. S har 99 mandat, M 70 och KD 22. Tillsammans blir det 191 – en egen majoritet.
Det finns en rädsla – är den överdriven?
Högt uppsatta tjänstemän inom Moderaterna har för mig uttryckt oro för att SD skulle kunna växa kraftigt fram till 2030 om M lämnar dagens samarbete. Det är deras oro, inte min prognos.
Det finns ingen automatik i att en S–M–KD-regering skulle ge SD luft under vingarna. Om regeringen fortsätter med en stram migrationspolitik, arbetet mot gängen och satsningarna på kärnkraft, och samtidigt levererar på vård, jobb och privatekonomi, är det resultaten, inte konstellationen, som väljarna kommer att bedöma samarbetet efter.
Alla tre måste kunna visa vad de fått igenom. S kan driva en stärkt a-kassa och billigare tandvård, KD ett större statligt ansvar för sjukvården och M företagspolitik, tillväxt, kriminalpolitik och migration.
Jobben måste in i integrationen
I slutet av augusti var 13,4 procent av de utrikes födda i arbetskraften inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen, mot 4,2 procent av de inrikes födda. Därutöver finns människor som står utanför arbetsmarknaden utan att vara inskrivna.
Svenskan är A och O, men klassrummet kan inte vara slutstationen. När språket räcker för ett fungerande samtal ska vägen vidare vara kort: praktik och arbete, gärna också i offentlig verksamhet. Svenska lär man sig genom att använda den – på jobbet och i fikarummet.
Var transparenta
En sådan regering skulle kräva ovanlig transparens. Ingen behöver låtsas att tre partier med olika ideologiska utgångspunkter plötsligt tycker lika. Säg öppet vad ni enats om och vilket parti som fått igenom vad. Väljarna förstår kompromisser.
Jag har också uppgifter om att Magdalena Andersson haft kontakter över blockgränsen med tunga företrädare för dagens regeringspartier, däribland Ebba Busch och Elisabeth Svantesson. Det betyder inte att en S–M–KD-regering redan förhandlats fram. Men det tyder på att människor som skulle behöva kunna prata med varandra redan gör det.
I en skakig omvärld skulle 191 mandat ge möjlighet att arbeta långsiktigt, utan att varje större reform först måste förhandlas med stödpartier. S, M och KD behöver inte börja med allt de tycker olika om. De kan börja med det de faktiskt kan enas om.
Jag erkänner. Vänsterpartiet sparkade in dörren. Men vågar någon kliva in?