I rapporteringen om norra Syrien används ofta ”Rojava” som en samlande beteckning för lokalt självstyre och motstånd mot Islamiska staten. Samtidigt döljer begreppet flera politiska, administrativa och geografiska verkligheter som det är viktigt att reda ut.

När dessa verkligheter flyter samman uppstår inte bara språklig oklarhet, utan också en förskjutning av fokus från frågor om makt, ansvar och minoriteters ställning. I ett fortsatt osäkert nordöstra Syrien är denna begreppsförvirring särskilt problematisk. Därför krävs en tydlig åtskillnad mellan tre begrepp som ofta blandas ihop: Rojava, DAANES och Gozarto.

”Rojava” är ett politiskt och ideologiskt begrepp, inte en administrativ enhet. Termen började användas efter 2012 för att beskriva ett självstyre i de kurdiskdominerade delarna av norra Syrien.

I dag används begreppet främst i internationell media och politiska sammanhang. Det saknar juridisk status och fungerar snarare som ett narrativt paraply, laddat med idéer om självstyre, jämställdhet och motstånd mot diktatur och jihadism.

Rojava är därmed en idé och en berättelse – inte en exakt beskrivning av hur området faktiskt styrs. När begreppet används utan precisering riskerar det att ge intryck av större enhetlighet än vad verkligheten motsvarar.

Den faktiska förvaltningen i stora delar av nordöstra Syrien utövas av DAANES, Democratic Autonomous Administration of North and East Syria. Administrationen ansvarar för civil förvaltning, säkerhet i samverkan med SDF (Syrian Democratic Forces) samt domstolar, skolor och lokala råd.

Till skillnad från Rojava är DAANES en konkret maktstruktur med territoriell kontroll. Den domineras av aktörer med rötter i den kurdiska rörelsen och ett idéarv med ursprung i PKK:s politiska tradition.

Assyrier och andra minoriteter har en institutionaliserad närvaro inom DAANES. De är representerade i politiska beslutsfattande organ och deltar i försvaret genom egna strukturer inom SDF. Samtidigt har administrationen kritiserats för maktkoncentration. Kritiken gäller inte frånvaro av representation, utan att strategiska beslut ofta upplevs fattas inom en begränsad krets knuten till den dominerande kurdiska rörelsen. Skillnaden mellan formell representation och faktiskt inflytande är därför central.

Gozarto, även känt som Jazira, är en geografisk och historisk region i nordöstra Syrien, och kärnområdet för Syriens assyriska befolkning.

Assyrier har haft kontinuerlig bosättning i Gozarto och längs Khaburfloden sedan regionen befolkades – långt före den syriska staten, före Baath-regimen och före dagens autonoma administrationer. Gozarto är därmed ett levande minoritetsområde där frågor om säkerhet, representation och överlevnad är aktuella.

När Gozarto reduceras till en del av ”Rojava”-narrativet riskerar denna konkreta verklighet att osynliggöras.

När Rojava, DAANES och Gozarto används som om de vore samma sak suddas skillnaden ut mellan idé, administration och plats. Ett politiskt projekt kan då framstå som mer heltäckande än vad det i praktiken är.

Samtidigt riskerar minoriteter, inklusive assyrier, att reduceras till symboliska inslag snarare än erkända samhällen med egna behov. Dessutom försvåras ansvarsutkrävande: om det är oklart vem som styr, var och på vilka grunder, blir det svårt att ställa krav på rättssäkerhet och långsiktiga lösningar.

I ett instabilt nordöstra Syrien är dessa distinktioner inte akademiska. De är avgörande. Den som vill diskutera Syriens framtid eller minoriteternas överlevnad måste veta vad som är en idé, vad som är en maktstruktur och vad som är ett samhälle som riskerar att försvinna. Utan denna klarhet handlar debatten mer om berättelser än om verklighet.

Michael Merdoyo

Exilassyrier och medlem i Medborgerlig samling