Debatt: Välfärden måste byggas på kontroll – inte tillit

”Om allt skall bestå, måste allting förändras.”

Citatet ur Giuseppe Tomasi di Lampedusas bok Leoparden passar om den svenska välfärdsstaten. Om den skall bestå, måste alla dess uttryck helt ändra utgångspunkt.

Det pågår en intensiv debatt i Sverige om vem som är svensk eller inte. Det är en infekterad och i mina ögon tämligen perifer fråga.

Bakgrunden är naturligtvis de senaste 35 årens förändring av det svenska samhället.

Politikerna ”såg det inte komma”, och det tog lång tid för de etablerade riksdagspartierna att erkänna de många nya och oklara problem som detta innebar.

Men fakta kvarstår. Immigranter har kommit och de har förändrat Sverige. Nu gäller det att ”gilla läget” och genomföra alla de förändringar som är nödvändiga för att hantera denna situation.

Den absolut viktigaste uppgiften för politikerna handlar om att värna välfärdsstaten och dess funktion som hjälp för de svagare och de mest utsatta i Sverige.

Välfärdsstatens konkreta uttryck är det som i vanligt tal kallas socialförsäkringar, men som egentligen, på grund av politisk klåfingrighet, inte längre borde kallas försäkringar utan är en del av bidragsfloran med barn- och bostadsbidrag, CSN, personlig assistans, VAB etcetera.

Alla dessa system har byggts upp på den mycket svenska normen eller värderingen om ”tillit”. Man fuskar inte, man ljuger inte, man bedrar inte.

Denna typiska svenska norm om ”tillit” gäller inte för alla nytillkomna. Om det beror på etnicitet eller kultur är för syftet att bevara välfärdsstaten helt ointressant.

Det viktiga är att svenska politiker inser att normen ”tillit” inte längre gäller, att den har ändrats och att politikerna med lag, förordning och myndighetsinstruktion styr om samtliga bidragssystem, som från att vara baserade på ”tillit” nu och framgent måste baseras på ”kontroll”. Det är detta och endast detta vi kan begära av våra politiska företrädare. Någon annan makt besitter de nämligen inte!

Stig Foelhammar