I valet 2022 fick den borgerliga sidan tillsammans med Sverigedemokraterna majoritet att äntligen bilda regering i Sverige. Bland den högerprofilerade befolkningen i landet blev det en lättnad på valnatten när det bekräftades att maktskiftet var ett faktum.
Idag visar vår högerregering att de uppfyllt många vallöften och det är gott så.
Men när det gäller utrikespolitiken i Mellanöstern och synen på kriget mellan den islamistiska terrorsekten Hamas och den liberala rättsstaten Israel vacklar det dock.

Vår utrikesminister Maria Malmer Stenergard är relativt ny på posten, och tvekar inför att öppet ta helhjärtat ställning för Israels försvarskrig i Gaza.
Utrikesministern kritiserar nu Israel med begrepp som ”krigsbrott” och ”blockad” och hänvisar på ett socialdemokratiskt vis till FN i sina intervjuer.

Att internationell rätt säger att blockad av nödhjälp i politiskt syfte är ett krigsbrott är sant. Det som dock aldrig kommer fram i varken media eller från utrikesministern är att Israels blockad inte är politiskt motiverad, utan sker för att förhindra att Hamas stjäl nödhjälpen.

Detta kan knappast räknas som ett så kallat politiskt syfte, utan enbart ett legitimt agerande för att förhindra en utav världens mest brutala terrororganisationer att få tillgång till dessa förnödenheter. Vilket land som helst skulle agera likadant som Israel i en sådan situation.

Att svält i Gaza kan uppstå är tragiskt, men svälten är ett resultat av att Hamas inte bara stjäl biståndet utan också öppnar eld mot civila palestinier som försöker få tag i maten.
Denna taktik har Hamas använt sig av många gånger och trots detta har Israel tillåtit mat, mediciner och vaccin att komma in i Gaza.

Mig veterligen har inget annat land i tidigare krig och militära konflikter fört in nödhjälp till sin fiende. Om detta rapporteras det nästan ingenting alls i våra medier och Socialdemokraterna sväljer Hamas’ propaganda rakt av och anklagar Israel för det Hamas är skyldiga till. Detta luktar illa.

Bara den senaste tiden har Israel själva exporterat 1200 lastbilar med förnödenheter in i Gaza. Enligt Jonathan Conricus – tidigare internationell presstalesman för Israels försvarsmakt – skjuter Hamas mot dessa hjälpsändningar och skapar också ett medvetet kaos framför sina kameror. Detta pumpas sedan ut av världens medier helt okritiskt.

Att vår svenska högerregering inte vågar tala öppet om detta utan istället talar om att införa sanktioner mot israeliska ministrar är helt oacceptabelt. Sveriges högerväljare är trötta på allt bistånd till den palestinsk-arabiska diktaturen som går rakt ned i islamistiska terroristorganisationers fickor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ignorerar medvetet detta av partipolitiska skäl.

Att vår biståndsminister Benjamin Dousa nu avslutat samarbetet med det korrupta och terrorsympatiserande UNRWA är bra, men ej tillräckligt. Tidöregeringens väljare röstade för en annan utrikespolitik, och inte för en lam kopia av Sten Anderssons gamla Arafatfjäsk för diverse muslimska diktaturer. Den svenska regeringen borde istället tala klarspråk och våga gå emot den misslyckade socialistiska konsensus som råder i Sverige kring Mellanöstern.

Detsamma gäller besattheten i att se FN som någon form av rättesnöre.
FN består av majoriteten diktaturer som använder FN som en global arena för att sprida sin antisemitiska antisionism. Genom att rösta igenom mängder av resolutioner mot Mellanösterns enda västerländska demokrati och knappt en enda mot någon muslimsk diktatur bevisar detta gång på gång hur FN är ett farligt rättesnöre som inte bara skadar Israel utan hela vår västerländska civilisation.

Majoriteten av Sveriges väljare har gett regeringen mandat att bedriva en annan utrikespolitik än vad tidigare socialistiska regeringar gjort. Det är hög tid att de vågar stå emot den antidemokratiska masspsykos som nu sveper över vänstern och den svenska journalistkåren.

Vår regering måste sluta vara rädda för Socialdemokraternas aggressiva och verklighetsfrånvända gapande om hur hemska Israel, är samt ignorera den vinklade och propagandaliknande häxjakten från media som drabbar alla offentlighetens profiler som utrycker minsta lilla sympati för Israel.

Moderaterna måste släppa sina historiska band till Carl Bildt när det gäller synen på Mellanöstern, och Liberalerna bör gå tillbaka till Per Ahlmarks tid.

Om inte vår högerregering skärper till sig i synen mellan islamistisk diktatur och liberala västerländska rättsstatsprinciper kommer vi få tillbaka en ännu mer vänsterorienterad socialdemokratisk regering än tidigare.

Är det verkligen vad vår högerregering vill? Det hoppas jag inte.

Axel Otterberg
Statsvetare och debattör
Stockholms Universitet